Marken är fortfarande frusen på ytan i delar av Sverige men det är ingen djupare tjäle och markprofilen är ganska torr efter en nederbördsfattig höst och vinter. Chansen bör därför vara stor att vi får en tidig tillväxtstart och ett tidigt vårbruk. Från den första mars är det tillåtet att gödsla grödorna om marken är otjälad.
När ska man då köra ut den första kväven. Här kommer Ingemar Gruvaeus, på Yaras råd:

– Det är ingen helt lätt fråga att svara. Å ena sidan vill vi få högsta möjliga skörd men å andra sidan är liggsäd starkt skördesänkande, kvalitetssänkande och dyr att skörda. Bestånden våren 2017 är återigen mycket varierande. Det finns mycket frodiga bestånd som såddes och kom upp tidigt och hade möjlighet att växa ända fram till nyåret. Det finns också bestånd som såddes på torra lerjordar och på grund av torkan inte kom upp med någon ordning förrän i november. Dessa har idag i stort sett bara ett huvudskott och kan dessutom vara ganska tunna.

Höstvete

Vid riktigt höga skördenivåer, 11 ton höstvete/ha, bortför vi ca 180 – 190 kg N/ha bara i kärnan beroende på om det är till foder eller brödvete. Dessutom behöver grödan naturligtvis bygga upp rötter, halm, blad mm. som också behöver kväve och som inte fullt ut kan flyttas till kärnan. Det totala kväveupptaget behöver vara i storleksordningen ca 270 – 300 kg N i grödan för att nå 11 ton/ha. En del av kvävet kommer naturligtvis från mineralisering men resterande del måste gödslas.

Bidraget från gödsling kommer oftast behöva ligga mellan ca 200-250 kg N/ha beroende på markförhållanden. Vid så höga nivåer kan vi inte lägga allt kväve i tidiga stadier då grödan inte klarar att ta upp så stora mängder utan att riskera att bli alltför frodig, med för många ax, och liggsäd som resultat även om många av våra sorter nu är tämligen stråstyva och därmed minskar risken. Kväveeffektiviteten minskar också ju tidigare vi lägger kvävet. En större andel kommer då att byggas in i annan biomassa än kärna och allt kan inte translokeras till kärna. Vid höga skördenivåer måste vi räkna med att lägga en del av kvävet sent dvs ända fram mot axgång både för att minska risken för liggsäd och för att kunna utnyttja skördepotentialen samtidigt som det trots allt är enklare att bedöma skördepotentialen ju senare vi kommer i grödans utveckling.

Frodiga bestånd

Från senare års försök och från erfarenheter i länder i vår omgivning bör en gräns för då en tidig giva t o m kan vara negativ ligga på ca 900 utvecklade skott (med 3 blad eller mera). Över detta antal har vi inte mer att hämta när det gäller optimalt axantal och skotten är så utvecklade att de inte reduceras. Här bör kväve finnas tillgängligt till stråskjutningen men inte tidigare.

Just nu har vi vintertemperaturer i större delen av landet och det är omöjligt att exakt förutspå när detta inträffar men sannolikt blir det runt mitten av april i Skåne och slutet av april i norra Götaland och Svealand. Det innebär att höstvetet behöver ha god tillgång till kväve från mitten av april dvs att huvudgivan skall vara tillgänglig för grödan då. Hälften av grödans totala kvävebehov skall tas upp under ca 4 veckor under stråskjutningen. Endast 25% tas upp före stråskjutning och ca 25% från axgång och framåt.

Om man inte vill räkna, bör 900 skott sammanfalla ganska väl med att plantorna har 3 välutvecklade skott per planta, inklusive huvudskottet, eller mera. ( ca 300 plantor / m2 x 3 skott = 900 skott/m2)

I bestånd där plantorna är sent sådda och bara har upp till 2 välutvecklade skott inkl. huvudskottet bör man lägga en tidig kvävegiva för att gynna utvecklingen av skott som går fram till ax. Om det är upptorkat och fina förhållanden att köra kan man då lägga ca 40-50 kg N, när tillväxten startar. Det handlar då om en ren försäkring för att inte få alltför lite kväve i beståndet senare inför stråskjutningen om det skulle bli torrt efter nästa giva.

Det viktigaste är inte att maximalt antal skott anläggs utan att rätt antal skott blir kvar efter reduktionen under stråskjutning. Mycket kväve tidigt i grödans utveckling innebär också ökad risk för denitrifikationsförluster då kvävet kommer att bli kvar i marken under lång tid innan upptagning och därför kan riskera att denitrifieras vid kraftigare regn. Något som hände områdesvis år 2015 med extra behov av komplettering med kväve.

Tyvärr diskuteras sällan gödslingen av höstsäd vid sidan om höstvete. Därför har vi inte så stor kunskap om optimala beståndsutseenden. Principerna är dock helt säkert desamma dvs att huvudgivan kväve skall vara tillgänglig till stråskjutning. Rågen når DC 30 ca 2-3 veckor före vetet och höstkornet ca 1-2 veckor före. Det ger också en indikation om när kvävet skall läggas.