För att säkra samhällsviktig djurhållning och slakt även vid höjd beredskap krävs åtgärder. Ny lagstiftning, beredskapslagring samt beslutanderätt för att fördela veterinära resurser är några av de behov som Jordbruksverket och Livsmedelsverket identifierar i en rapport som i går lämnats till regeringen.

Jordbruksverket och Livsmedelsverket har på uppdrag av regeringen utrett ”behovet av reglering av viss personal för arbete med djurhälsa, djurskydd och säkra livsmedel vid höjd beredskap”. Det är regeringen som kan besluta om höjd beredskap för att stärka Sveriges möjligheter att försvara sig exempelvis vid krig och konflikter i vårt närområde, eller om läget i omvärlden allvarligt påverkar vårt land eller hotar vår säkerhet och självständighet.

– I regeringsuppdraget identifierar vi livsmedelsproducerande djur, tjänste- samt servicedjur som samhällsviktiga. Vid höjd beredskap är det dessa djur som ska prioriteras om det uppstår lägen där det blir nödvändigt att fördela veterinära resurser. Förutom hälso- och sjukvård till den samhällsviktiga djurhållningen måste veterinärpersonal dessutom fördelas till samhällsviktig livsmedelskontroll, säger Lotta Andersson, beredskapshandläggare på Jordbruksverket.

För att säkra att samhällsviktig veterinärverksamhet kan fortsätta att fungera i händelse av höjd beredskap har myndigheterna identifierat områden med behov av förändring och lämnat förslag på åtgärder. Det handlar bland annat om:

Lagstiftning
Den nuvarande lagstiftningen (krigsveterinärförordningen) gäller, men den är föråldrad. Förordningen behöver ersättas, bland annat för att anpassas till övrigt regelverk om totalförsvarsplikt.
Mandat. I händelse av höjd beredskap kan det bli nödvändigt att fördela veterinära resurser dit behoven finns. Därför behöver det tydliggöras vilken myndighet som ska ha mandat att anvisa personal. Vi föreslår att länsstyrelsen även i fortsättningen ska ha ett stort ansvar, men vid behov med hjälp av civilområdesansvariga länsstyrelser och Arbetsförmedlingen.
Veterinärverksamhet i privat och offentlig sektor. Vi behöver säkerställa att all veterinärverksamhet som bedriver samhällsviktig verksamhet fortsätter göra det även vid höjd beredskap. Andra veterinärverksamheter som inte definieras som samhällsviktiga kan behöva ställa om sin verksamhet. Företag i privat sektor kan delvis styras genom lagstiftning, men deras verksamhet kan också behöva säkras genom avtal med myndigheterna.
Samverkan är i fokus. Vid höjd beredskap liksom vid andra kriser är samverkan mellan myndigheter och andra intressenter av stor vikt. Utredningen förslår en rad förändringar bland annat i lagstiftningen som syftar till samverkan.
Beredskapslagring. Vi föreslår att Jordbruksverket får i uppgift att utreda hur beredskapslagring av läkemedel och sjukvårdsutrustning till samhällsviktig djursjukvård kan utformas.
– Vid höjd beredskap finns det en risk att det blir brist på personal som behövs för livsmedelskontroll och samhällsviktig djurhållning. Fokus är att bidra till att så mycket livsmedel som möjligt kan produceras och släppas ut på marknaden. Brist på kontroll ska inte begränsa företagarens möjlighet att producera livsmedel, säger Mona-Lisa Dahlbom-Wiedel, senior veterinärinspektör på Livsmedelsverket.