Att bedriva lantbruk i östeuropa kan verka lockande, men innebär en stor utmaning. Utanför tyska Magdeburg bedriver Tim Kösling växtodling och mjölkproduktion sedan år 1994. Det var ett stort lantbruk som efter Berlinmurens fall blev ledigt. När staten delade ut marken i området till de som före kommunisttiden varit ägare till området innebar det 350 jordägare till 1 900 hektar. Den första aktören som blev lantbrukare på gården gick i konkurs ganska snart och företaget med maskiner blev till salu. Tim Kösling köpte lantbruksföretaget tillsammans med ett antal kollegor och en av anledningarna till att de fick igenom affären var att de lovade starta mjölkproduktion så att man därmed skulle erbjuda ett stort antal personer på orten ett arbete.
Från begynnelsen hade man 350 mjölkande kor och under fyra etapper har man byggt ut besättningen så att den nu omfattar  1 200 mjölkande kor.
– Mjölkproduktion har inte varit det medst lönsamma under denna period och vi har även haft svårt med nya krediter, berättar Tim Kösling.
Anledningen är att de övertog ett företag som gått i konkurs och dämed är kreditgivarna svårflörtade.
– Men det har haft sina fördelar, vi har byggt ut i takt med att vi tjänat egna pengar och vi har inte investerat i något onödigt.
För något år sedan frågade en av delägarna Tim om han ville köpa dennes aktier i företaget och Tim gjorde det. Följden belv att en efter en av de andra också ville sälja och i dag är företaget ett familjejordbuk med 1 900 hektar arrenderad mark och 1 200 kor.
Alla kalvar säljs till en annan lantbrukare och från denne köper man tillbaka dräktiga kvigor.
Växtodlingen består av majs, vete, oljeväxter och sockerbetor och större delen av arealen är bevattnad. Kostnaden för arrende är cirka 400 euro per hektar i området och en av osäkerhetsfaktorerna är att vara säker på att man förfogar över marken även i framtiden med så många jordägare.