Att introducera vall med eller utan baljväxter ökade skörden av ettåriga grödor. Det visar en ny analys av 48 års fältförsök. Vid stigande kvävegivor minskade dock effekten.

I samtalet om mat och miljö sker ibland en sammanblandning av de båda begreppen storskalighet och specialisering. På gårdar utan djur kan växtföljder ofta bli ensidiga med spannmål, oberoende av gårdens storlek. Att introducera vall i en sådan växtföljd skulle ge flera miljöfördelar, vilket har diskuterats länge. I flera tidigare försök har det förutom att odla vall också tillförts stallgödsel. Det gör det svårt att särskilja vallens betydelse. I ett nytt försök, här presenterats av Markus Hoffmann på Greppa Näringen,  gjordes just det, att odla vall i växtföljder med ettåriga grödor men där stallgödsel inte tillfördes.

48 års tidsserie
I studien ingick de svenska långliggande fältförsök som startade på 1960-talet på försöksgårdarna Lanna (Skaraborg), Stenstugu (Gotland) och Säby (Uppland). De består av tre sexåriga växtföljder. Den första har två år med gräsvall och fyra år med ettåriga grödor, den andra har två år med gräs/klövervall och i övrigt ettåriga grödor och den tredje har fem år med ettåriga grödor och ett år med träda. Kvävegödslingen var individuell till de årliga grödorna och gjordes i fyra steg med ogödslat som lägsta nivå. Matjorden analyserades på bland annat kolinnehåll och skörden av vall och spannmål mättes. Markens innehåll av organiskt kol vid försökens start var likartad mellan de tre platserna och varierade mellan 1,4 % och 1,7 %. Sammanlagt undersöktes en 48 år lång tidsserie.

Större skörd med blandvall
Skörden av alla ettåriga grödor, utom vårkorn, ökade i växtföljderna där gräs-klövervall odlades jämfört med utan vall. Skillnaderna i skörd mellan växtföljderna minskade med ökande kvävegiva. Att inte gödsla alls med kväve görs inte i jordbruket men i försöket tillförde det kunskapen att rapsskörden ökade med 530 respektive 360 kg per hektar i växtföljden med gräs/klövervall och gräsvall jämfört med utan vall. Vid de två högsta kvävenivåerna var skörden lika i de tre växtföljderna. På motsvarande sätt var skörden av höstvete 880 och 590 kg per hektar högre med gräs/klövervall respektive gräsvall vid ogödslat. Den skördehöjande effekten av vall på ettåriga grödor fanns kvar i fyra år efter vallbrottet. Ett annat sätt att beskriva resultaten är att baljväxter i vallen gjorde att mindre mineralgödselkväve behövdes för att uppnå en given skörd av höstvete.

Mer kol med vall
I genomsnitt var kolhalten 0,15 procentenheter högre där vall odlats jämfört med utan vall för alla kvävegödslingsnivåer för hela tidsserien. Den högsta kvävenivån ledde till ökad kolhalt motsvarande 0,07 procentenheter för de tre växtföljderna. I växtföljden utan vall var kolhalten 0,2 procentenheter lägre vid växtföljdsomlopp 8 och 9 jämfört med omlopp 2 för den lägsta kvävegödslingsnivån (inte den ogödslade). För den högsta kvävenivån höll sig kolhalten oförändrad.

Forskarna konstaterar att ha vall i växtföljden på gårdar utan djur kan vara ett sätt att upprätthålla skördar och kol i marken vid ett odlingssystem med låg kvävetillförsel som är mindre beroende av tillfört kväve som kan vara producerat med fossil energi. Att odling av vall kan ha stora miljöfördelar känner många till och det gäller förstås också att det finns en avsättning för vallen.