Att priser kan röra sig upp och ner beroende på tillgång och efterfrågan är sunt och är en självklarhet i en marknadsekonomi. I Sverige och även i EU är det mesta i dag, förutom omsorg, sjukvård och skola, avreglerat och därmed ska priser sättas på marknaden. Vissa produkter som alkohol, energi och tobak samt i vissa länder även bilar, har punktskatter som påverkar, men det är ändå tillgång och efterfråga som styr priset i grunden.
Marknaden är normalt även listig och tar fram alternativ om priser blir för höga. Skulle priset på spannmål stiga för mycket ersätts det av majs. Då stiger priset på majs och priset på spannmål sjunker.
När det gäller elektricitet är det tyvärr inte så. Elpriset är av någon märklig anledning bundet till gaspriset i Europa. Det är för mig som lekman i ämnet ungefär som att potatispriset skulle styras av priset på nötkött. Så är naturligtvis inte fallet, även om båda produkterna är livsmedel.
På två månader har priset på råolja fallit från 120 dollar per fat till drygt 88 dollar per fat, och analytiker tror det ska falla ner till 60 dollar per fat.
Av olja kan man göra el!
Statsministern skyller på Putinpriser när svenska medborgare klagar på elräkningen. Men elpriset steg i december 2021, flera månader före Rysslands invasion av Ukraina.
Det är bara att konstatera. Energipolitiken har misslyckats totalt, så väl vad gäller produktion som handel.
Detta är en debattartikel av:
Anders Niléhn