Tvärtemot förväntat medförde reducerad jordbearbetning inte fler maskar per hektar än konventionell bearbetning. Däremot hade en varierad växtföljd betydelse och bland enskilda grödor gav höst- och vårraps som förfrukt fler maskar.

I Litauen finns det nästan lika mycket åkermark som i Sverige och även i Litauen pågår jordbruksforskning om bland annat markhälsa. I ett nytt försök, här presenterat av Markus Hoffmann på Greppa Näringen, undersöktes hur olika system för jordbearbetning och växtföljder påverkade markfaunan i form av maskar.

Två x tre som upplägg
Försöket pågick under fem år med upprepningar i 60m2 stora försöksytor, på jordarten sandy loam och loam, vilket motsvarar lerig mo respektive lättlera. Två jordbearbetningsmetoder jämfördes. Det som kallades konventionell var stubbearbetning med efterföljande plöjning och därefter sådd med Rapid. Det jämfördes med reducerad jordbearbetning som bestod av stubbearbetning följt av glyfosatbehandling och direktsådd med Rapid. De båda bearbetningsmetoderna provades i tre olika grödkombinationer: 1) monokultur med höstvete, 2) omväxlande höstvete och höstraps och 3) omväxlande vår- och höstraps, vårkorn och höstvete.

Resilienta maskar
Tvärtemot forskarnas hypotes och resultat av andra studier visade denna studie ingen säkerställd skillnad mellan konventionell och reducerad jordbearbetning på antalet maskar. Försöket genomfördes dock under ett begränsat antal år, något som man bör ta hänsyn till när det jämförs med mer långliggande försök. Populationen av mask verkade i detta försök motståndskraftig mot olika odlingsmetoder och forskarna skriver att det antyder att lantbrukarna har flexibilitet i val av odlingsmetoder utan att behöva kompromissa med markens biologiska hälsa.

Oljeväxter gillas av maskar
Försöket visade att förfrukten till det aktuella försöksåret hade stor betydelse för antalet maskar per kvadratmeter. Flest maskar fanns där höstraps odlats (144.6 ± 13.2 maskar per m2) tätt följt av vårraps. Därefter kom vårkorn (138.9 ± 11.2 maskar per m) och sist av de provade grödorna var höstvete (117.5 ± 8.7 ). Men värst för maskarna var att det inte odlades någon gröda alls året före (100.5 ± 13.1 ). Det betyder att jorden och livet i jorden inte tillfördes organiskt material som rötter och skörderester.

Forskarna räknade också ut variationen i antalet maskar och variationen i maskbiomassa i de olika behandlingarna. De fann att ju större diversitet i växtföljden desto stabilare var maskpopulationen över tid. Eftersom försöket pågick under fem år hann forskarna erfara att maskpopulation och biomassa varierade betydligt mellan åren. För att kunna dra slutsatser om hur markfauna påverkas av olika odling krävs därför fleråriga försök.