Vallbaljväxter är en viktig del i en ekologisk växtföljd, bland annat för att öka mängden tillgängligt kväve för andra grödor i växtföljden. Men den gängse metoden att slå av gröngödslingen och låta växtmaterialet ligga kvar på marken fördelar inte växtnäringen på ett optimalt sätt i växtföljden. Det kan leda till näringsförluster på grund av att det kvarlämnade växtmaterialet kan innehålla stora mängder kväve. Danska forskare har i projektet MultiPlant undersökt om det lönar sig att skörda och istället röta växtmaterialet från gröngödslingsgrödan och på så sätt få både biogas och ett näringsrikt substrat, rötresten, som kan användas som gödselmedel. Substratet får ett lägre torrsubstansinnehåll vilket gör att det är lättare att applicera när växterna behöver näringen.

I MultiPlant-projektet ville man se hur olika sorters grödor och hur skördefrekvens påverkade det gödselmedel som blev kvar efter rötningsprocessen det vill säga rötresten. Ren lucern jämfördes med en blandning av lucern, örter och gräs. Båda sorterna skördades två respektive fyra gånger och spreds efter rötning på våren till höstvete (bandspridd) och till vårkorn (i samband med sådd).

Rötresten med lusern som substrat som skördades fyra gånger gav störst skördar av både vete och korn och minst gav rötresten utifrån blandningen som skördats två gånger. Biogasproduktionen påverkades också av antalet skördar där fyra skördar gav bäst resultat. Kvalitén på rötresten bör därför tas med när man gör ekonomiska beräkningar av användning av gröngödslingsgrödor som substrat. Även om det är billigare med få skördar kan det i slutändan löna sig att skörda fler gånger.