Under de senaste decennierna har Sverige haft en ökande vildsvinspopulation. Fler vildsvin kommer nära gårdar där grisproduktion pågår, med en förhöjd risk för smitta mellan populationerna. Gårdarna behöver ta hänsyn till möjliga kontakter och sjukdomar som kan förekomma hos både tama och vilda djur.

Det rapporterar Sveriges Veterinärmedicinska anstalt, SVA och där har Linda Ernholm som är veterinär, epidemiolog och forskarstuderande gjort en avhandling som hon disputerar den 20 september. Det handlar om att undersöka den möjliga kontaktytan mellan vildsvin och tamgris, samt om möjligheterna för introduktion av smitta till vildsvinspopulationen. Sedan en tid har en befäst smitta av en grisanpassad salmonellatyp, Salmonella Choleraesuis, där vildsvinen utgör en lokal risk för smittspridning förekommit i delar av landet.

– Den stora skillnaden mot förr är att vildsvinen är så många fler. Därmed finns de närmare de gårdar där tamgris föds upp. Att det förekommer nya allvarliga sjukdomar hos vildsvin är en ny situation för Sverige. I kamerastudier kunde jag se att vildsvinen bara undantagsvis närmar sig tamgrisar. Men i och med att de ändå närmar sig uppstår en smittrisk från ett nytt håll som kanske inte prioriterats i de biosäkerhetsåtgärder gårdarna har idag, säger Linda Ernholm, epidemiolog på SVA.

ASF och ny salmonella ändrar förutsättningarna
Risken för introduktion av afrikansk svinpest (ASF) till vildsvinspopulationen, och förekomst av den nya salmonellatypen, gör det högaktuellt att förstå eventuella kontaktytor mellan populationerna.

Salmonella Choleraesuis påträffades i rutinövervakningen 2020, 40 år efter senaste fyndet. Med anledning av fyndet hos gris initierades en nationell övervakning av salmonella i vildsvin. Innan detta kartlades i vilken utsträckning vildsvin uppehåller sig nära gårdar med tamgris. Nästan all grisuppfödning i kommersiellt syfte i Sverige sker inomhus, utan tillgång till utevistelse. 80 procent av de som svarade på enkäten hade observerat vildsvin, eller tecken på vildsvinsaktivitet, i närheten av sina gårdar vid åtminstone något tillfälle under de senaste tolv månaderna.

– Det är viktigt att komma ihåg att sjukdomsöverföring mellan vilda och tama djur kan gå åt båda håll. Vildsvinens närhet till grisgårdar är en risk för sjukdomsspridning varför övervakning och biosäkerhetsåtgärder behövs. Med bättre förståelse av lokala förhållanden kan spridningen av infektioner hindras, säger Linda Ernholm.