I dag går det att hägna in beteshagar utan fysiska stängsel. Hagens önskade virtuella gränser programmeras in i en app, och djuren bär halsband som varnar dem med ljud vid gränsen och svaga stötar om de inte vänder tillbaka in i hagen. Tekniken är ännu inte godkänd i Sverige, men studier visar att virtuella stängsel kan vara ett snabbt och flexibelt verktyg för nötkreatur på naturbetesmarker.

Djuren lär sig tekniken fort, kan styras på ett bra sätt och beter sig i stort sett som vid användning av vanliga elstängsel. Om detta skriver Lotten Wahlund i en licentiatavhandling från SLU.
Lotten Wahlund har undersökt hur nötkreatur lär sig virtuell stängselteknik och hur de påverkas beteendemässigt och fysiologiskt av tekniken jämfört med vanliga elstängsel. Många av de tidigare studierna har gjorts på betesvallar med öppna plana ytor utan buskar och träd och med relativt enkla virtuella gränser. Det Lotten Wahlund ville se var hur djuren lär sig och anpassar sig till tekniken i naturbetesmarker, där forskarna tror att användningen kan bli vanligast och göra mest nytta i framtiden.
– På naturbeten finns många typer av vegetation och underlag och även höjdskillnader, vilket skulle kunna göra det svårare för djuren att anpassa sig till tekniken. Men vår övergripande slutsats är att det fungerade väldigt bra, säger Lotten Wahlund.

Vad är virtuella stängsel?
Tekniken består av ett halsband på djuren och en app i en telefon. Den virtuella hagen ritas upp med hjälp av GPS-punkter på en karta i appen och när djuret kommer till hagens yttre gräns börjar halsbandet att låta. Målet är att djuren ska vända tillbaka in i den virtuella hagen på ljudsignalen för att undvika en elstöt från halsbandet. I de fallen djuret inte vänder tillbaka ökar tonens ljudstyrka under ca 5–20 sekunder beroende på hur snabbt djuret rör sig, innan det till slut får en stöt som motsvarar ungefär tio procent av styrkan i ett vanligt elstängsel. Om djuret fortfarande inte går tillbaka in i hagen upprepas proceduren med ljudsignal och sedan elstöt maximalt två gånger till, innan systemet stängs av och djurägaren får ett meddelande i telefonen om att djuret har rymt. Halsbandet fortsätter dock att sända ut djurets position, så det blir lätt att hitta och ta tillbaka djuret till hagen. Om djuret går tillbaka frivilligt aktiveras systemet automatiskt igen. Hagen går att rita om mycket lätt och systemet kan därför användas för att flytta djuren till olika delar av marken på ett enkelt sätt.

Djuren lär sig snabbt
Innan man börjar använda stängslet fullt ut måste man träna djuren att vända på ljudsignal och det gör man i en vanlig hage där en av gränserna är virtuell. När djuren lärt sig att vända kan man börja flytta gränsen eller lägga till fler sidor. En studie i Lotten Wahlunds avhandling visar att djuren lär sig att vända på ljudsignalen inom några dagar, och det har också observerats hos andra djur än de som ingick i Lottens avhandling.
– Detta försök hade en begränsning i hur många elstötar som fick registreras under inlärningsperioden (max 15 under de 5 första dagarna), vilket ledde till att två av kvigorna fick tas bort från studien dag två i försöket. Vi tror att detta till stor del berodde på en stark motivation att ta sig till en liggplats utanför den virtuella gränsen. Detta är en viktig lärdom inför framtiden för att minimera antalet elstötar under inlärningen, säger Lotten Wahlund.
Efter inlärningsperioden förekom i det stora hela få elstötar och djuren anpassade sig bra, oavsett hur många av hagens sidor som var virtuellt stängslade och om dessa gränser förflyttades.

Stängseltyp tycks inte påverka djurens beteende
När kvigor med virtuella stängsel jämfördes med sådana som gick i en hage med vanliga elstängsel syntes inga tecken på långvariga beteendeförändringar som skulle kunna bero på stress, varken när det gällde beteende, kroppsvikt eller halter av stresshormonet kortisol i päls. Däremot fanns en kortvarig förhöjd halt av kortisol i träcken hos gruppen med virtuellt stängsel, men den skillnaden fanns redan innan det virtuella stängslet aktiverades, vilket tyder på att det var andra faktorer än själva stängslet som var orsaken.
– Vi kunde också se att djuren gärna uppehöll sig nära den virtuella gränsen och att de snabbt märkte när vi flyttade den. I många fall var de ute på den nya ytan inom 30 minuter. Detta tyder på att de inte är rädda för gränsen, säger Lotten Wahlund.
– Att djuren testar vanliga elstängsel kan man ju också misstänka. Erfarenheter från lantbrukare säger att det kan gå fort för djuren att upptäcka om strömmen försvinner, och någon måste ju vara där och testa. Kunskapen kring hur många elstötar som nötkreatur får under inlärning och över tid från vanliga elstängsel är dock väldigt begränsad. Ska vi jämföra hur djur mår i system med virtuella stängsel respektive elstängsel behövs mer forskning om detta.

Många fördelar
Att djuren snabbt anpassar sig efter det virtuella stängslet är viktig kunskap, då det gör det lättare att styra betet på ett effektivt sätt. I en naturbetesmark kan det till exempel handla om att hålla djuren borta från vissa delar av ytan, t.ex. sankmarker där djuren riskerar att fastna, eller om naturvårdshänsyn. I mer intensiva betessystem kan det handla om att utnyttja marken mer effektivt genom strip-bete.
En annan fördel med virtuella stängsel är att tekniken ger så mycket data till lantbrukaren. Systemet registrerar inte bara antalet signaler och elstötar utan ger också position och mäter aktivitet. Det gör att man snabbt kan upptäcka djur som får ett förändrat beteende, vilket kan tyda på skada eller sjukdom. Det kan även spara mycket tid i den dagliga tillsynen, då lantbrukaren i förväg vet var djuren är och inte behöver lägga tid på att leta reda på dem i hagen.

Måste vara lätt för djuren att göra rätt
Problemen som kan uppstå handlar främst om hur tekniken används. Lotten Wahlund betonar att det är viktigt att den fungerar som den ska och används på rätt sätt. Det måste vara lätt för djuren att förstå och att göra rätt. Det kan exempelvis röra sig om hur de virtuella gränserna placeras. Tekniken är inte tänkt att ge djuren elstötar utan endast styra dem med ljud, och då är det extra viktigt att det är förutsägbart och enkelt för djuren att förstå åt vilket håll de ska gå för att ljudet ska stängas av. Det handlar exempelvis om hur gränser placeras i förhållande till varandra.

Ännu inte godkänd
Idag är tekniken inte godkänd i Sverige. Det är förbjudet att styra djurs beteende med hjälp av el. Resultaten från den här och andra studier som görs med virtuella stängsel kommer att ge stöd till beslutsfattare för ett eventuellt godkännande av tekniken i framtiden. Om så blir fallet kan processen ske antingen genom en ändring i djurskyddslagens föreskrifter, så att virtuella stängsel får samma undantag som vanliga elstängsel har idag, eller att politiken ändrar lagstiftningen i grunden.
– Intresset är i alla fall väldigt stort. Många hör av sig, både lantbrukare och intresseorganisationer men även från politiskt håll finns ett intresse för tekniken, så förhoppningsvis kan den här avhandlingen vara till hjälp för beslutsfattarna, avslutar Lotten Wahlund.