En våg av lantbrukskonkurser, snabb storleksrationalisering och efter få år ökad produktion och lönsamhet igen och även ökad export av livsmedel.

Bakgrunden till att Nya Zeeland avreglerade lantbruket var att hela nationen befann sig i  en djup ekonomisk kris med höga skatter och mycket bidrag och omfördelningar av pengar. En stor byråkrati med krångliga regler.
Det var således inte enbart lantbruket som avreglerades utan hela ekonomin gjordes om och förenklades i landet.
Det danska mediet Maskinbladet gjorde en lång artikelserie om avregleringen i Nya Zeeland år 1994 och där kan man läsa att inkomstskatten sänktes från 66 till 33 procent och att i stort sett alla bidrag av olika former togs bort. Offentliganställda fick halverad lön vilket snabbt avspeglades i privata företag.

För lantbrukets del innebar det ett stålbad med prisfall på fastigheter och många konkurser.
Lantbruket fick en snabb storleksrationalisering och inom kort tid blev lantbruket lönsamt igen och framförallt konkurrenskraftigt på exportmarknaden. Produktionen ökade och så även exporten av livsmedel.

Sverige var på samma linje, men låg i praktiken lite före. Svenskt lantbruk var kostsamt för de svenska statsfinanserna och debatten i Nya Zeeland som hade pågått i flera år innan de nya reglerna kom år 1994, följdes noggrant av vissa partier.
År 1990 införde Socialdemokraterna Omställning 90 i Sverige och med ett litet årligt arealstöd, som skulle finnas några år, samt ett något större stöd om lantbruksjord togs bort permanent från livsmedelsproduktion av svenska konventionella grödor, skulle svenska lantbrukare därefter konkurrera med världsmarknadspriset.
Det var 90 öre per kg för spannmålen, för att ta ett exempel vid den tiden.

Många svenska lantbrukare hade det tufft, för i kombination med Omställning 90 steg även räntorna.
Som exempel halverades traktorförsäljningen mellan år 1989 och år 1990 och den fortsatte att falla år efter år.
Två år innan, år 1988, hade Sverige även fått en ny djurskyddslag, en present av dåvarande statsminister Ingvar Carlsson som present till barnboksförfattaren Astrid Lindgren. Även detta något som kraftigt ökade kostnaderna i svenskt lantbruk.

Men parallellt med införandet av Omställning 90 lämnade dock Sverige in en ansökan om medlemskap i EU och år 1995 blir Sverige medlem i EU.
Över en natt gick svenskt lantbruk från på snabb marsch mot en total avreglering av lantbruket till nya regelverk som var betydligt mer omhuldande än de svenska lantbrukare hade före Omställning 90.

Det har inte skrivits mycket om det efteråt, men troligtvis hade svenska lantbrukare klarat avregleringen sämre än kollegorna gjorde i Nya Zeeland.
Med den nya djurskyddslagen ovanpå det hela hade det varit ännu mer kostsamt att rationalisera och nå lönsamhet tillräckligt snabbt.
Svensk livsmedelsindustri, framförallt inom slakt och fodertillverkning, hade haft en allt för stor kostym och då även dessa är lantbrukarnas företag i stor utsträckning hade problemen hopat sig.
Det troliga är att livsmedelsproduktionen i Sverige endast hade varit en bråkdel mot i dag, vilket med nuvarande världsmarknadspriser och den svenska kronans växelkurs, hade gett svenska konsumenter betydligt dyrare livsmedel i dag.

I dag är bedömningen att det är mycket svårt att genomföra en total avreglering av lantbruket i EU. Den har visserligen skett vad gäller produktion och priser, där mjölken var näst sist ut och sockerbetorna sist. Men det finns fortfarande en stor mängd stödformer inom lantbruket i EU och som hela tiden betalas ut med motkrav så att politikerna har makten över maten och ovanpå detta tullmurar för livsmedel in till EU.