Jordart och odlingshistoria har mycket stor betydelse för smittotrycket av sjukdomen alternaria, som även kallas torrfläcksjuka. Behandla bara vid behov och växla mellan preparat med olika verkningssätt för att minska resistensrisken.

För att fördröja resistensutveckling rekommenderas att växla mellan Propulse och Narita, Revus eller Revyona. I fält som är aktuella att behandla mot torrfläcksjuka, framförallt stärkelsepotatis, är den generella rekommendationen för behandlingsstart tidigast 7 till 8 veckor efter uppkomst.
Rekommendationen kommer från Jordbruksverket som fortsätter:
Odlarstudier visar att det vanligtvis inte är lönsamt att behandla mot Alternaria solani i fält med en sandhalt under 80 procent, eller lerhalt över 10 procent. Risken för angrepp av torrfläcksjuka är störst i fält där angrepp tidigare förekommit och där det odlats mycket potatis. Skadorna blir också störst i stärkelsepotatis där en stor del av skördetillväxten sker under augusti-september. Även i annan industripotatis som skördas sent, gödslas måttligt och odlas på lätta jordar kan skador uppkomma och bekämpning kan även där vara lönsam.
I matpotatis har försöksresultat inte visat på någon större lönsamhet men i vissa sorter och under torra år kan bekämpning vara motiverad.

Förväxlingsrisken med andra bladfläckar är stor
Två arter av Alternaria kan förekomma i odlingarna. Alternaria solani kan angripa friska blad och Alternaria alternata lever på skadad eller död bladvävnad. Det är Alternaria solani som orsakar torrfläcksjuka och det är bara den arten som kan behöva bekämpas. Fläckarna kan också vara svåra att skilja åt från en del fysiologiska fläckar, ozonskador och fläckar av exempelvis magnesium-, mangan- och kaliumbrist. Det är därför viktigt att försäkra sig om att det verkligen är Alternaria solani, eftersom det bara är den svampen som har ett epidemiskt förlopp och som får blasten att vissna ner snabbt.

Bekämpningsstrategi
I fält med stärkelsepotatis där kraftiga angrepp av torrfläcksjuka tidigare förekommit bör den inledande bekämpningen göras förebyggande 7 till 8 veckor efter potatisens uppkomst. I stärkelseodlingar kan det vara aktuellt att fortsätta med behandlingar till slutet av augusti.
I fält där det tidigare inte förekommit angrepp påbörjas den första behandlingen om och när de första symptomen hittas, oftast i andra halvan av juli eller senare.
Växla mellan preparaten Propulse, Revyona och Narita/Revus Top. Vid mindre angreppstryck kan en till  två bekämpningar vara tillräckligt och då är det lämpligt att senarelägga första behandlingen. I en del fall är det möjligt att helt avstå behandling, exempelvis om det inte odlats potatis på länge i det aktuella fältet eller om fältet har högt lerinnehåll/låg sandhalt. Vid högt smittotryck kan fyra bekämpningar behövas, med 14 dagars intervall.

Motverka resistensutveckling
Det förekommer nu isolat i Europa med minskad känslighet mot difenokonazol (Narita/Revus Top) och mefentriflukonazol (Revyona). Effektiviteten på fältnivå är ännu så länge inte påverkad men eftersom det finns risk för korsresistens mellan medel inom samma grupp bör preparat som innehåller difenokonazol eller mefentriflukonazol inte användas efter varandra. Detta för att fördröja resistensutvecklingen för triazoler.

I strategin är det därför viktigt att bryta av och växla med Propulse (som innehåller både protiokonazol och fluopyram) mellan behandlingar med Revyona/Narita/Revus Top. Undvik att köra Revyona och Narita/Revus Top flera gånger i följd eftersom man då späder på risken för ökad resistensutveckling.

Preparat
Revyona får användas två gånger per år och har endast tre dagars karenstid. Propulse får användas högst två gånger per år, men bör på grund av resistensrisk endast användas en gång. Propulse har 21 dagars karenstid och kan därför inte användas nära upptagning.

Narita är en ren difenokonazol-produkt och har därför effekt mot Alternaria solani. Revus Top är en kombinationsprodukt som både har effekt mot bladmögel (mandipropamid) och Alternaria solani (difenokonazol). Observera dock att det förekommer resistens mot mandipropamid och att produkten därför ska blandas med annat bladmögelpreparat. För mer info se även växtskyddsbrev om potatisbladmögel.

Resistens hos Alternaria solani mot strobiluriner  som Amistar och Mirador och mot boscalid i Signum har konstaterats på flera platser i framförallt södra Sverige och då även med försämrade fälteffekter. Därför rekommenderas inte dessa produkter längre, när det finns andra alternativ.

Maxdoser av aktiv substans
Om man använder flera preparat under säsongen som innehåller samma aktiva substans måste man ta hänsyn till att den totala mängden aktiv substans inte blir för stor.