Det finns inget framtidsfoder, det finns många. Det anser Lars Hermansson, foderchef på Svenska Foder.
– Vi ser en allt större diversifiering beroende på olika förutsättningar på gårdarna och olika inriktningar, säger han.
Den pågående debatten om foder i lantbruket har kommit att handla om importerat protein till främst mjölk och nötkött. Foderfrågan är inte alls lika het vid uppfödning av svin och fjäderfä, där det mer handlar om djurens välfärd.
Lars Hermansson påpekar att Svenska Foder levererar alla typer av foder och gärna högvärdigt protein framställt på svenska åkrar. Men samtidigt anser han att fokuseringen på import av soja och palmkärna gör att man missar lantbrukarnas viktigaste fråga.
– Det är lönsamheten och om konsumenten är beredd att betala vad det kostar.
Vad som blir framtidens foder handlar om en kombination av prestanda och lönsamhet. Och då beror det på den enskilda gårdens inriktning. Är det närproducerat, ekologiskt eller hög avkastning? Valet avgör hur foderstaten ska se ut och om det ska produceras på gården eller köpas in.
– För oss gäller det att leverera den lösning som passar den enskilde producenten bäst, säger Lars Hermansson som ser att det kommer in fler växtslag, t ex baljväxter, ärtor, bönor och lupin
Miljöfrågan har dessutom större djup än vad debatten ger sken av. Det är inte givet att svenskodlat foder är bättre än importerat. Det finns hållbart producerad soja och det finns svenskt foder som inte håller måttet. Till syvende och sist handlar det om fodrets prestanda i produktionen och för miljön.
Svenska Foder ställer ut på Elmia Lantbruk Djur & Inomgård 21–24 oktober.