I vissa delar av Sverige har man börjat byta ut naturgrus mot bergkross som filtermaterial i markbäddar för att rena avloppsvatten. JTI – Institutet för jordbruks- och miljöteknik har utarbetat ett informationsblad med rekommendationer om hur bergkrosset bör användas för att fungera på bästa sätt (bilden visar naturgrus till vänster och bergkross till höger).

Naturgrus är en ändlig resurs – det finns inte hur mycket som helst – och det behövs för att säkra reningen av grundvattnet, som ofta används som dricksvatten. Det ingår därför i Sveriges miljökvalitetsmål att ställa om från naturgrus till bergkross där så är möjligt. Förutom de rent miljömässiga motiven kan skatt på naturgrus och ökade priser till följd av begränsad tillgång på naturgrus leda till att bergkross blir ett mer ekonomiskt val i vissa områden.

– Vårt informationsblad riktar in sig på användning av bergkross som filtermaterial i markbaserade avloppsanläggningar i form av markbäddar, säger Elin Elmefors på JTI.

Hjälp för miljöinspektörer
Målet är att det ska kunna fungera som ett hjälpverktyg för miljöinspektörer vid rådgivning och tillståndsprövning, och som anvisning för bergmaterialindustrin och för de entreprenörer som bygger markbäddar.

Informationsbladet består av åtta sidor text och sedan ytterligare 40 sidor bilagor som ger bakgrund och förklaring till rekommendationerna och som också redovisar synpunkter från entreprenörer och tillverkare på informationsbladets innehåll.

Rekommendationerna följer till viss del Naturvårdsverkets faktablad 8147 som baseras på naturgrus, utifrån att materialet ska släppa igenom vatten tillräckligt fort samtidigt som reningseffektiviteten ska vara tillräckligt bra.

– De rekommenderade kornstorleksgränserna för naturgrus bör tills vidare gälla även för bergkrossmaterial. Vi såg i studien som har legat som grund för rekommendationerna att tre av fem undersökta bergkrossmaterial hade för många korn som var mindre än 0,125 mm. För många så små korn kan leda till att markbädden sätts igen och att avloppsvattnet inte kan rinna igenom ordentligt, säger Elin Elmefors.

Särskilda gränser för bergkross
På sikt bör det tas fram kornstorleksgränser som är särskilt anpassade för bergkross, menar hon.

– Bergkross kanske inte har exakt samma förhållande mellan kornstorlek och hur fort vatten rinner igenom. Bergkross har ofta en annan form på kornen än naturgrus vilket kan leda till att bergkross får en annan porositet än naturgrus, det vill säga att förhållandet mellan korn och hålrum i materialet blir olika. Porositeten påverkar i sin tur vattengenomsläppligheten.

I informationsbladet finns rekommendationer om hur man gör mätningar av vattengenomsläpplighet i bergkross. Det nämns också hur man bör packa bergkross och komplettera med fosforinbindning, även om detta kan ske enligt ungefär samma principer som gäller för naturgrus. Dessutom tar informationsbladet upp hur man bör resonera kring utlakning av skadliga ämnen som kan finnas i en bergart, något som gäller för såväl bergkross som naturgrus.

Informationsblad – Rekommendationer för bergkross som filtermaterial i markbäddar finns att hämta hos Havs- och vattenmyndigheten, som också har finansierat studien och bladet.