Regeringens krisstöd kan lindra effekterna av vårens kraftiga kostnadsökningar, om det riktas till aktiva odlare. Men en ny rapport från LRF visar att svensk växtodling fortfarande går mot sitt fjärde år i rad med förlust. Den akuta krisen kan dämpas, men lönsamhetskrisen består.

LRFs rapport ”Inför skörd 2026” bygger på ekonomiska prognoser för två typgårdar som speglar svensk växtodling. Gårdarna har olika förutsättningar för odling och skördar. Men trots att årets skörd i nuläget ser ut att kunna bli normal väntas båda gårdarna redovisa kraftigt negativa resultat. Vinstmarginalen beräknas till minus 24 procent respektive minus 15 procent.
Under våren har kostnaderna för diesel och gödsel stigit kraftigt till följd av den geopolitiska oron i Mellanöstern och situationen kring Hormuzsundet. Krisstödet från regeringen är viktigt för att hantera den akuta situationen, men rapporten visar samtidigt att problemen är större än så.
– Krisstödet är en möjlighet för företag att ta sig igenom en svår period, men nu måste utformningen riktas till de som behöver det mest och som aktivt odlar. Samtidigt så har svensk växtodling haft negativa marginaler i flera år och saknar de långsiktiga förutsättningar som krävs för att producera mer mat, säger Malin Hagbardsson, branschansvarig för växtodling på Lantbrukarnas Riksförbund.
Enligt rapporten ”Inför skörd 2026” går odlaren i genomsnitt back drygt 3 000 kronor per hektar på de gårdar som följs. Samtidigt är växtodlingen en grundförutsättning för svensk matproduktion, beredskap och många jobb i hela landet.
– Ska Sverige producera mer mat räcker det inte att stötta företag i den mest akuta krisen. Det måste också vara möjligt att driva lönsamma företag. När vinstmarginalerna ligger på minus under flera år i rad handlar det inte om tillfälliga svängningar utan om att förutsättningarna för företagandet behöver stärkas, säger Malin Hagbardsson.
LRF menar att politiken i högre grad behöver väga in hur beslut påverkar Sveriges förmåga att producera mat.
– Vi behöver livsmedelssäkra politiska beslut. Det handlar om att lantbrukare måste kunna köpa insatsvaror som gödsel till rimliga priser och om att de inte kan bära hela kostnaden för klimatanpassning och omställning själva. I införandet av regelverk och vid myndigheternas arbete måste konsekvenserna för svensk matproduktion vägas in och hanteras fullt ut, säger Malin Hagbardsson.
Trots det pressade läget ser LRF stora möjligheter för svensk växtodling att bidra till ökad livsmedelsproduktion, stärkt beredskap och den gröna omställningen.
– Jag känner igen mig i rapportens slutsatser. Ska vi kunna investera, klimatanpassa verksamheten och producera mer mat måste det finnas lönsamhet i företagen. Vi bönder vill bidra till att stärka Sveriges livsmedelsberedskap, men då måste vi få förutsättningar att göra det, säger Fredrik Andersson, ledamot i LRF riksförbundsstyrelse och spannmålsodlare i Arboga.

Åtgärder för att säkra matproduktionen i osäkra tider:

Krisstödet måste riktas till aktiva växtodlare
För att det beslutade krisstödet på 1,6 miljarder kronor ska få avsedd effekt behöver det utformas så att det når aktiva odlare med störst behov. Stödet måste vara träffsäkert och ge incitament för fortsatt produktion, samtidigt som de företag som drabbats hårdast av ökade kostnader för gödsel och diesel prioriteras.

Sveriges regering måste införa en ytterligare ersättning för precisionsodling
Odlingens produktivitet behöver kontinuerligt förbättras. Rätt mängd på rätt plats av en insatsvara ger samma eller bättre skörd med mindre mängd. En ettårig miljöersättning för precisionsodling av växtnäring och växtskydd skulle stärka både ekonomin och ha miljöfördelar. Dessutom går det åt mindre växtnäring för samma skörd. Förslag finns färdigt sedan tidigare ochpolitiker och myndigheter har visat att det går om man vill.

Stärk möjligheterna att investera i klimatanpassning
Klimatförändringarna märks redan i fält, med både torka och intensiva regn som slår direkt mot skördarna. Att klimatanpassa växtodlingen är inte ett framtidsprojekt, det är en nödvändighet här och nu. Men det är investeringar som kostar i bevattning, vattenlagring och dränering. Om Sverige vill öka livsmedelsproduktionen och stärka beredskapen kan inte lantbrukarna stå för hela notan själva. Här krävs en politik som delar risken och möjliggör investeringar.

Gödsel till rimliga priser
Sverige och EU behöver en gemensam plan för växtnäring. På kort sikt måste gödsel till rimliga priser säkras genom slopade tullar för alla utom Ryssland och Belarus samt ett undantag för gödsel i den planerade koldioxidskatten CBAM. På längre sikt krävs satsningar på ökad inhemsk produktion av mineralgödsel och utveckling av fossilfria alternativ.

Kompensation för en orimlig avgift
Att Sverige som ett av få länder valt att inkludera jord- och skogsbrukets arbetsmaskiner i EUs nya utsläppshandelssystem ETS2 ökar kostnaderna kraftigt utan tydliga klimatvinster. Antingen behöver regeringen tänka om och exkludera vår sektor eller kompensera företagen fullt ut. Annars får svenska lantbrukare svårigheter att konkurrera med sina europeiska kollegor.