Fler biogasanläggningar som också samlokaliseras med bioraffinaderier som utvinner protein ur vall, skulle öka självförsörjningen rejält av både drivmedel, växtnäring och proteinfoder. Det framkommer i en rapport av RISE med Västra Götalandsregionen som exempel, här presenterad av Markus Hoffmann på Greppa Näringen.

Jordbruket är omfattande när hela Västra Götalandsregionen räknas ihop. Och för livsmedelsproduktionen krävs extern tillförsel av mineralgödsel, diesel och soja. Inget av det produceras i Sverige och skapar därför ett importberoende. Tänk om allt det eller det mesta kunde produceras av lantbrukets restströmmar i regionen? I skogsnäringen är idéen med biokombinat mer utvecklad än i jordbruket men nu har RISE gjort en studie där möjligheterna för jordbruket illustreras.

Hela regionen som exempel
I konceptet användes en typbiogasanläggning som producerar 60 GWh biogas per år och en annan större anläggning som producerar 100 GWh per år. Från produktionen av biogas blir det också fast och flytande biogödsel. De båda samlokaliserades med ett tänkt bioraffinaderi som utvinner protein till djurfoder ur vall. Som en fjärde produkt tillverkas bioolja av fiberfraktionen från rötrest med så kallad HTL-teknik. Bioolja kan användas som drivmedel.

Vårgårda-Herrljunga (VH Biogas) biogas som exempel
I projektets andra fallstudie utgick forskarna från den befintliga biogasanläggningen i VH Biogas. Det antogs att den kunde utöka sin biogasproduktion och samtidigt producera ett torrt proteinkoncentrat om det också byggdes ett bioraffinaderi för vall på plats. Lantbrukare som intervjuades om hur de såg på upplägget svarade att de såg fördelen med att inte vara lika importberoende vid kris eller krig. Även företrädare för andra biogasanläggningar intervjuades och de såg gärna ökad volym gödsel att röta. Däremot var de inte lika pigga på fiberrika växtodlingsrester som krånglade till det tekniskt.

Utfall för hela regionen
Med sikte på självförsörjning av biogas/energi, protein, drivmedel och växtnäring skulle det behövas 10 stycken anläggningar av typ 1 och 3 stycken av typ 2. Till dem behövs 30 procent av regionens potential för utökad vallproduktion och 37 procent av flytgödselpotentialen. Sammantaget skulle de 13 enheterna tillsammans med HTL-anläggningen producera cirka:

900 GWh biogas, vilket ökar den totala biogasproduktionen till 1,2 TWh i regionen.
7 800 ton vallprotein, vilket motsvarar ca 87% av sojaproteinbehovet för grisar och fjäderfä i regionen.
130 GWh biodrivmedel via bioolja från HTL-anläggning.
1,5 miljoner ton rötrest, varav ca 70% kommer från rötning av stallgödsel där rötresten beräknas kunna ersätta 34% av fosforbehovet, 12% av kvävebehovet (16% med uppgradering av rötresten), samt hela kaliumbehovet, som för närvarande täcks av inköpt gödselmedel
Ett par andra insikter från projektet var värdet av att skapa en omfördelning av växtnäring mellan gårdar genom att undvika att rötresterna förs tillbaka till samma gård som flytgödseln kom från. Många djurgårdar har uppgödslade marker och rötresten gör mer nytta på en växtodlingsgård. Mycket i projektet var teoretiskt men bioolja framställdes på riktigt i försök. Den fiberfas av rötrest som användes visade sig inte optimal men slutsatsen blev inte att det aldrig kommer gå, utan att det behövs utveckling.