I vissa jordbruksområden kom nästan en hel årsnederbörd under andra halvan av år 2023. Det gjorde att kväveutlakningen blev stor just det året. Samtidigt visar SLU:s långtidsmätningar för de senaste 10 till 15 åren, att kvävehalterna i jordbruksåar inte längre minskar.

För att svara på hur vattnet i jordbrukslandskapet mår tas vattenprover regelbundet i 18 små vattendrag i områden med huvudsakligen jordbruksmark. Mätprogrammet kallas Typområden på jordbruksmark och sköts av SLU på uppdrag av Naturvårdsverket. Varje år publiceras en årsrapport och nu har resultaten för det så kallade agrohydrologiska året, det vill säga 1 juli till 30 juni, åren  2023/24 släppts. Avrinningsområdena, typområdena, varierar mellan 200 och 3 300 hektar i storlek och är utvalda för att vara exempel på åkermark i olika delar av Sverige, med varierande klimatologiska och geologiska betingelser.

Öst och väst samt syd och nord
Vatten är ett lösningsmedel för näringsämnen och därför mäts avrinningen av vatten kontinuerligt i typområdena. Långtidsmedelvärdena visar att det område där vattenflödet är minst finns i Blekinge med 64 millimeter per år. Mest rinner det i ett typområde i västra Småland med 436 millimeter per år. Det finns en tydlig skillnad mellan västra och östra Sverige beroende på variationen i nederbörd. Kvävehalterna visar istället en tydlig gradient mellan syd och nord, med genomsnittliga kvävehalter på knappt 3 milligram per liter i områden i Svealand till 7 till 11 i Skåne och Halland. Omräknat till mängder, rinner det motsvarande cirka 6 kg kväve per hektar i områdena i Svealand och kring 30 kg per hektar i typområdena i Skåne, Halland och Blekinge.

Året 2023/24
Helena Linefur på Institutionen för mark och miljö på SLU är en av flera forskare som arbetar med det aktuella mätprogrammet och kommenterar året 2023/2024.
– Det kom väldigt mycket nederbörd det andra halvåret 2023, bland annat drog ju stormen ”Hans” in då. Detta resulterade i både stor avrinning, men även en hel del problem för lantbrukarna med blöta fält, förklarar hon.
Det kom nästan en hel årsnederbörd under dessa sex månader i alla typområden utom på Gotland.
Årsmedelhalterna av totalkväve var mindre eller i nivå med respektive långtidsmedelvärde i alla typområden utom tre. Som en följd av den stora avrinningen av vatten blev dock den totala kvävemängden större eller mycket större än respektive långtidsmedelvärde i alla områden utom i dessa tre.

Inte längre minskande kvävehalter
År 2012 gav SLU ut ett pressmeddelande med budskapet att det fram till dess fanns trender med lägre kvävehalter i jordbruksåar och nämnde fånggrödor och rådgivning i Greppa Näringen som bidragande orsaker. Under de drygt tio åren sedan dess har kvävehalterna inte längre minskat och i en del jordbrukstypområden, till och med istället ökat. Det behöver analyseras vad det kan bero på. Arealen fånggrödor halverades från cirka 150 000 hektar kring 2006 till 70 000 hektar kring 2022 och kvävegödslingen har ökat med ökande spannmålspriser. Samtidigt har vädret varit stökigare de senaste 10 åren med 2018 som det mest extrema som orsakade extra läckage. Det troliga är alltså att det är en kombination av förändrad odling och extremväder som förklarar avstannad minskning eller ökning av kvävehalter. En källfördelning av dessa båda grupper av orsaker vore intressant. Efter 2022 har arealen fång- och mellangröda ökat igen och är nu närmare 200 000 hektar.

Detta rapporterar Markus Hoffmann på Greppa Näringen.