I förhandlingarna om EU:s nästa långtidsbudget vill en grupp på 20 medlemsländer, där flera stora jordbruksländer som Frankrike, Italien, Spanien och Polen ingår, flytta en lång rad artiklar från förordningen om nationella och regionala partnerskapsplaner, tillbaka till lagstiftningen för den gemensamma jordbrukspolitiken, CAP så att det i stället blir jordbruksministrarna som fattar detta beslut.

Förslaget har presenterats i ett så kallat non‑paper som nu cirkulerar i Bryssel och för den konservative lantbrukaren är det goda nyheter.
EU-kommissionen presenterade sitt förslag till nästa långtidsbudget för perioden åren 2028 till 2034 den 16 juli år 2025. Samtidigt presenterades förslag till nästa gemensamma jordbrukspolitik, CAP. Förslaget innebär att flera politikområden, bland annat jordbrukspolitik och regionalpolitik ska ligga i en gemensam fond, i stället för i egna fonder. Förslaget innebär också en rad artiklar som reglerar jordbrukspolitiken i stället ligger i förslaget till förordning om NRP-planerna, vilket skulle innebära att det är EU-ministrarna som beslutar om det i stället för jordbruksministrarna Nu vill en rad medlemsländer att artiklarna återförs till CAP-förordningen så jordbruksministrarna får mer makt.

Regler
Det handlar till exempel om definitioner som jordbruksaktivitet, jordbruksmark och ung lantbrukare, men rör också regler om gårdsstödet, vilket kallas ”degressivt arealbaserat inkomststöd” i förslaget till regelverk och regler som rör EU:s kontrollsystem för jordbruksstöden.
EU-kommissionen föreslog i höstas att en del artiklar skulle flyttas tillbaka till CAP-förordningen och nu har en grupp på 20 medlemsländer föreslagit att ytterligare artiklar flyttas. Frågan är politiskt känslig eftersom definitioner och kontrollregler påverkar vem som kan få CAP-ersättningar, hur kontroller genomförs, och vilka ministrar som ska besluta om detaljerna. Enligt nyhetsbyrån Politico råder betydande spänningar mellan dem som vill ge jordbruksministrarna större inflytande och dem som föredrar EU-kommissionens modell som ger andra ministrar mer inflytande.