Det var länge sedan Sverige hade en lantbruksminister och ett eget departement för den näringen. Sedan länge heter det här landsbygdsminister och departementet har ett betydligt bredare fokus än att enbart värna om lantbruket. Nu går Danmark samma väg. 

Under veckan har Danmark fått en ny svag regering med partier från såväl höger- som vänsterkanten för att få till det i Folketinget. Gemensamt för de partier som är med är att lantbruket inte är så viktigt som näring och branschen ses mer som en belastning för klimat och miljö. Danska lantbrukare kan vänta sig ett stålbad, likt det svenska lantbrukare kände av på nittiotalet.
Det danska Fødevareministeriet läggs nu ner och den avträdande fødevareministern Jacob Jensen, Venstre, danska motsvarigheten till svenska Moderaterna, är besviken.
I Sverige är det inget som lantbrukarna bekymrar sig över i dag. Under den senaste mandatperioden har stort fokus från politiken legat på att öka svensk livsmedelsproduktion, minska den administrativa bördan för lantbruksföretagen och infört olika stödformer för att lantbruket ska ställa om sin produktion för att värna om klimat och miljö. Även svenska konsumenter och svensk handel värnar om svenska livsmedel och vårt lantbruk.
Om lantbruksproduktionen minskar i Danmark, och hur snabbt det i så fall går, är för tidigt att säga. Men redan nu är det en del animalieproducenter som stänger ner och staten köper upp åkermark för att plantera skog eller göra om till våtmark.
För svenska lantbrukare är detta bra nyheter och något som ska utnyttjas.
Det är nämligen inte bara i Danmark livsmedelsproduktionen minskar, det sker även i Tyskland, Nederländerna och Belgien.
Samtidigt blir det fler och fler konsumenter som ska ha mat och därmed har svenska lantbrukare just nu ett fantastiskt läge att öka sin produktion, framförallt inom animalier.
Sverige har något större kostnader för animalieproduktion jämfört med våra grannländer, och framförallt kan vi inte konkurrera med länder som Spanien inom EU. Vi kan inte heller sälja bulk på världsmarknaden. Många inom svenskt lantbruk anser att svensk produktion ska öka så vi blir självförsörjande, en effekt av krigen runtomkring oss. Men blir vi det slår vi sönder alla kalkyler. Produktionen av animalier får inte närma sig självförsörjning, jag tror att maximalt 85 procent självförsörjningsgrad är ett bra riktmärke för att fortfarande vara säker på att kunna få ut det svenska mervärdet i butik. Inom lamm har vi mycket långt dit, även inom nötkött och gris kan öka lite till.
Räntan är relativt låg och stabil, det finns många olika stöd att söka, det finns gott om betesmarker, spridningsarealer samt rent vatten och kalkylerna för animalieproduktion visar på vinst i dag.
Den administrativa bördan, som nuvarande regering direkt tillsatte en  utreda hur den kan minska, har dock inte mynnat ut i något resultat som märks på gårdarna. Som företagare får man antagligen förvänta sig att den administrativa bördan alltid kommer att öka år från år, oavsett vad politiker säger, och ta höjd för det på kostnadssidan.
Antingen gör man det själv och ser till att få betalt för det i kalkylen, eller köper man tjänsterna och har utrymme för det i budgeten.