Med droppbevattning minskas arbetsåtgången under bevattningssäsongen och kvaliten på exempelvis potatisen förbättras samtidigt som vattenförbrukningen minskas och näringsupptaget förbättras.
Det finns således flera fördelar med droppbevattning. Nackdelen är slangarna som ska läggas ner i jorden och som därefter på något sätt måste samlas upp igen på hösten. Investeringskostnaden är därmed stor.
Enligt Abraham Joel, forskare på Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, så finns det flera fördelar med droppbevattning.
Han genomförde för ett par år sedan ett projekt med droppbevattning i en stärkelsepotatisodling strax söder om Kristianstad, ett område med stort bevattningsbehov.
– Droppbevattning testades redan på sjuttiotalet i Sverige, fast då med varierande resultat. Det var dyrt och krångligt eftersom debatten om att hushålla med vatten inte var så långt kommen vid det tillfället försvann intresset snabbt, säger Abraham Joel.
Nu är tekniken förfinad och det finns bra maskiner som lägger ut droppslangen samt samlar in den igen.
Principen är att en maskin myllar ner en slang cirka 5 cm över sättpotatisen i kupan. Slangarna har små hål och ett system så vatten bara släpps ut vid tryck 0,6 till 2,0 bar. Det innebär att hela sträckan vattnas exakt lika. Den slang SLU testar kan vara upp till 400 meter lång och kostar cirka en krona per meter. Längs vändtegen läggs en 75 mm tjock matarslang och i den ansluts droppslangarna. Matarslangen håller 2,5 kg tryck. Det innebär att bevattningspumpen inte behöver ge mer än 4 kg i stället för 10–12 kg som är vanligt för pumpar som driver konventionella bevattningsmaskiner. Man sparar alltså energi.
Ett system med sensorer i marken bestämmer när bevattningsbehov föreligger och med hjälp av en dator startar pump samt magnetventiler släpper ut rätt mängd vatten i slangarna.
– Vid normala år tillför vi 3,5–4 mm per dygn och i år när det är extremt torrt blir det 6 mm, säger Abraham Joel.
Han berättar att jämfört med konventionell bevattning innebär det endast en marginell besparing av vatten men att utnyttjandet av vattnet blir bättre.
– Om det blir en restriktion som exempelvis säger att en lantbrukare maximalt får använda 100 mm per hektar och år så gäller det ju att kunna få ut maximalt av den mängden, säger Abraham Joel.
En annan fördel enligt Abraham Joel med droppbevattning är att man kan tillföra näringen i slangarna. Det innebör att kvävegivan kan delas upp på flera gånger och hela tiden anpassas till årsmånen. Läckagen blir alltså mindre.
När droppslangen ska in på hösten börjar man med att blastdöda potatisen och därefter kör man med en specialmaskin som lyfter upp och lindar ihop slangen.
Abraham Joel räknar med att det blir maskinstationer som utför detta arbetet och tror att 800 kronor per hektar är en rimlig kostand för utläggning och insamling av slangen.
– Arbetet kommer att gå relativt snabbt och enkelt för den som är van, säger han.