Nya Volkswagen Beetle, som lanseras i Sverige vecka 4 år 2012, är efterföljaren till en verklig bilikon. Världspremiären gick av stapeln i april 2011 och sedan dess har denna den sportigaste Beetlen någonsin alltid varit redo att visa vad den går för – med en effekt på upp till 200 hästkrafter. Och eftersom alla varianterna av Beetle är specialtrimmade för att vara pigga och smidiga, är de lite motorsvagare versionerna lika kul att köra. På North American International Auto Show (NAIAS) i Detroit, som pågår 9-22 januari, visar nu Volkswagen att denna sportighet även kunnat överföras till en helt eldriven Beetle. ”E-Bugster”, som konceptet kallas, är speciellt utvecklad för detta: en utsläppsfri tvåsitsig Beetle speedster med 85 kW effekt och 0 till 100 km/h på 10,9 sekunder.

Blue-e-Motion för en ren framtid
Den centrala elmodulen i E-Bugster är en innovativ konstruktion och väger endast 80 kg. Den energi som används för att driva elmotorn lagras i ett litiumjonbatteri vars moduler ryms i ett platsbesparande utrymme bakom framsätena. Batteriet har en kapacitet på 28,3 kWh vilket ger en räckvidd på minst 180 km i stadsmiljö. Och även i ett enormt stort land som USA, är denna räckvidd tillräcklig för att majoriteten av alla pendlare ska kunna ta sig till och från sitt arbete. Genom att denna Volkswagen är begåvad med en snabbladdningsfunktion, är det möjligt att ladda batteriet på 35 minuter på avsedda laddningsstationer. Hemma kan batteriet i E-Bugster laddas via ett 120-voltsuttag som är det vanliga i Amerika (liksom i ett 230 V-uttag här i Europa). Kontakten till laddningskabeln sitter placerad under den vanliga ”tankluckan”, nära C-stolpen.

Tack vare nya ”Combined Charging Systems” – som tagits fram i samarbete med de tyska biltillverkarna Audi, BMW, Daimler, Porsche och Volkswagen samt med de amerikanska samarbetspartnerna Ford och General Motors/Opel – kan E-Bugster ”tankas” via ett gränssnitt som använder någon av de tillgängliga laddningsformerna. Möjliga alternativ:

enfasladdning med växelström, och
supersnabb likströmsladdning på el-laddningsstationer
Det här kommer att kräva att en ny, enhetlig branschstandard införs för laddningskontakter för kommande elbilar från samtliga tillverkare. Denna standardisering sträcker sig dessutom längre än till bara själva kontaktdonen: i ”Combined Charging System”, måste laddningsstyrningen och hela den elektriska uppbyggnaden klara alla olika laddningstyper. Det här kommer att sänka kostnaderna och förenkla införandet av eldriven fri rörlighet på det globala planet.

Laddar batteriet när den bromsar
På en effektmätare kan man se exakt hur mycket energi som föraren för tillfället begär via ”elpedalen”. Bland instrumenten hittar vi även en räckviddsindikator och en display som visar batteriets laddningsnivå. Nytt i Beetle är också en mätare som visar hur mycket energi som återvinns. Det är bromsenergi som återvinns. Så fort föraren tar foten från gaspedalen och/eller bromsar, omvandlas rörelseenergi till elektricitet som förs till batteriet för lagring. Det här gör att E-Bugsters räckvidd förlängs. Volkswagen kallar förresten den elektriska drivenheten för ”Blue-e-Motion”. Redan 2013 kommer enheter med denna beteckning att börja serietillverkas och sättas i modeller som exempelvis Golf.

Från visioner till versioner
Bugster? Namnet låter bekant. Just det – Ragster! Vi pratar januari 2005, även den gången i Detroit. Det var då som Volkswagen presenterade en ny Beetle som en speedster med en kilformad ”ragtop” (fällbart tak) – ”Ragster”.

Det här var en designstudie för morgondagens Beetle – bredare, lägre, sportigare. 2005 löd företagets slogan för konceptets framtida potential: ”Allt är tänkbart!”. 2012 hade den vidareutvecklats till: ”Allt är möjligt!” För idéerna bakom Ragster – bredare, lägre, sportigare – förverkligades nämligen (med undantag av ragtop-taket) i oktober 2011 genom den nuvarande seriemodellen av Beetle. Vad står då namnet E-Bugster för egentligen? Förklaringen är enkel: Det är en kombination av förledet ”E” – för att den är eldriven –, det amerikanska smeknamnet för Beetle – ”Bug” – och biltypen ”speedster” – som är en öppen tvåsitsig modell.

Sportbilsproportioner
E-Bugster är en Beetle som knappast kan bli mer dynamisk. Den är faktiskt en sportbil. Den är inte fullt 1 400 mm hög, alltså ca 90 mm lägre än en Beetle med hardtop. Och den serietillverkade modellen har redan den en verkligt kraftfull look med sina tydligt utmejslade proportioner. E-Bugsters bredd (1 838 mm) har växt med 30 mm medan den på längden (4 278 mm) är precis lika lång som sin serietillverkade släkting.

E-Bugster stoltserar med en mycket unik dynamisk look – ur alla synvinklar. Designelement som hämtats från den serietillverkade versionen kompletteras av nya dekordetaljer. Där den står på vägen, ser den ut att vara gjuten i ett stycke. Anledningen är mycket enkel: när man utvecklade den serietillverkade modellen (som lanseras i Sverige vecka 4, 2012), hade designteamet bakom Beetle redan tagit höjd för alla tänkbara framtida varianter på sin möjlighetsradar. Och det var delvis så en eldriven speedster växte fram – E-Bugster.

Bugster fram och bak
Fram är det den breda, bakåtlutande vindrutan som fångar ögat – på sidorna sträcker glaset sig ut till en punkt ovanför A-stolparna. E-Bugster, som är försedd med LED-strålkastare, karakteriseras också av de mycket omstrukturerade stötfångarna från den serietillverkade Beetle-modellen. På vänster och höger sida om luftintaget i mitten, har formgivarna integrerat varselljus i form av C-formade LED-band i dem (speglat på höger sida). Ända sedan konceptbilen e-up! presenterades i Europa, har denna utformning på varselljusen varit ett signum för Volkswagens elbilsstudier. Dessa designdetaljer återfinns i modifierad form också som reflektorer i den bakre stötfångaren, som också den har fått ny design. Bakrutan på E-Bugster visar att sikten bakåt i en speedster inte alls behöver vara begränsad – rutan är extremt bred.

Speedster i profil
En speedster måste ha bakåtlutande rutor och ett lågt tak. Precis det har E-Bugster. Låt oss först betrakta bilen från sidan. Under de karakteristiska skärmbreddarna tronar stora 20-tumsversioner av 18-tumsfälgarna Beetle Twister. De är skodda med däck av dimensionen 235 / 35 R 20. Mellan framskärmarna finns ett V på flanken – typiskt för den mest kända Folkabubblan någonsin. Från tröskeln vandrar blicken uppåt mot den stora, jämna, homogena ytan på dörren och konturlinjen ovanför dörrhandtaget. Ett par centimeter längre upp blir Beetle en speedster – formgivarna har förlängt kromlisten under rutan bakåt så att den nu löper från A-stolpe till A-stolpe (precis som den en gång gjorde på New Beetle Cabriolet). Taket sticker upp i en låg båge ovanför denna linje av krom. På klassiskt speedstermanér följer sidorutornas övre kant takets radie. Höjden mellan kromlisten under rutan och den högsta punkten på taklinjen är inte mer än 400 mm. Och precis så ska vara på en speedster!

Progressiv interiör
Kombinationen av högteknologisk utrustning och dynamisk prestanda går igen även invändigt. Sportstolar och en mittunnel lackerad i karossfärgen framhäver E-Bugsters sportiga karaktär. Dörrhandtagen och genomföringarna för bältena i aluminium är liksom rattens lättviktskonstruktion detaljer som gör sambandet mellan exteriör och interiör tydligt.

Att starta upp en E-Bugster är en unik upplevelse – startknappen aktiverar inte bara drivsystemet utan sätter också igång en formidabel ljusshow. Först lyses interiören upp i ett vitt, och sedan blått ljus. Allt börjar med en ljuspuls på instrumentinsatsen. Därifrån sprider sig ljuset vidare som en tunn linje, inte mer än 1 mm bred, som löper in i dörravsatserna och snirklar sig runt luftinsläppen – en slags visualisering av att E-Bugster väcks till liv.