Många lantbrukare sneglar på olika former av precisionslantbruk och den teknik som kommit på bred front är autostyrning. Dock är det inte många som har fasta spår på alla fält och samma spår i alla traktorer utan många lägger upp en ny A/B-linje varje gång ett nytt arbete utförs på åkern.
Att ställa in redskapsbredd och lägga en ny A/B-linje är relativt enkelt och något de flesta kommer ihåg, därför blir det gjort. Att leta uppett lagrat fält och en gammal A/B-linje är svårare och att exportera detta och installera i en annan traktor mer invecklat.
Och det är nog där problemet är till att precisionslantbruk inte kommer snabbare än det gör ute på gårdarna.
De flesta tillverkare tillhandahåller långt fler system än vad som används i praktiken. Många lantbrukare köper tekniken men använder den inte. Vändtegsautomatik har funnits i decennier i traktorer men få använder det. Det samma gäller skördekartering, körning efter tilldelningskartor och dokumentation över utförda arbeten inom exempelvis växtskydd.
En del lantbrukare vittnar om att det är krångligt att lära sig och vissa system använder man bara ett fåtal gånger per år. När man  ska igång i exempelvis vårbruket är det ofta bråttom och det finns inte tid att avsätta flera timmar för att få igång ett system på rätt sätt, och i stället kör man manuellt som tidigare. Enklare system efterfrågas.
Det finns firmor som erbjuder kunderna support och det är viktigt. Med uppkopplade maskiner kan föraren ringa supporten som då tar över monitorn i hytten och gör erforderliga inställningar och kan även se på distans så det blir rätt när arbetet drar igång.