Miljöersättningen för betesmarker och slåtterängar är den viktigaste ersättningen för bevarandet av biologisk mångfald och kulturmiljöer i odlingslandskapet. Sedan år 2000 används åtagandeplaner som lantbrukaren ska följa för att ha rätt till ersättning. Jordbruksverket föreslår nu att åtagandeplanerna ersätts med generella skötselvillkor och rådgivning. Utgångspunkten har varit att det viktigaste för att bevara marker med höga natur- och kulturvärden är att lantbrukarna vill och kan fortsätta sköta markerna. Syftet är därför att skapa stöd och ersättningar som är enkla och attraktiva.

Jordbruksverket har på regeringens uppdrag utrett utformningen av ersättningen till betesmarker och slåtterängar från 2023. Under arbetet har Jordbruksverket fört en tät dialog med länsstyrelserna, som ansvarar för att utforma åtagandeplanerna. En åtagandeplan innehåller individuella, särskilda skötselvillkor som ligger till grund för hur marken ska skötas.

Varierande nytta med dagens system
Exempel på slutsatser som Jordbruksverket har dragit kring dagens ersättningssystem är:

Det har visat sig att lantbrukarna många gånger inte använder åtagandeplanerna som vägledning för skötseln av markerna. Det kan handla om att planen är för omfattande eller på annat sätt svår att ta till sig. Många lantbrukare har lång erfarenhet och hämtar information från annat håll.
Antalet villkor varierar mellan lantbrukare. Det innebär att lantbrukare kan ha samma ersättning med helt olika krav på åtgärder, vilket i sin tur innebär olika kostnader till samma ersättning. Det finns även regionala skillnader i utformningen av åtagandeplaner som kan innebära olika krav för samma typ av marker över landet.
Flera av villkoren som idag detaljeras i åtagandeplaner finns också i andra styrande regelverk och i de grundläggande villkoren för ersättningen för betesmarker och slåtterängar.
Enklare och mer rättvist
Jordbruksverket bedömer att de allra flesta marker kan skötas utan specifikt utpekad skötsel för respektive yta. Därför föreslår vi att de individuella, särskilda skötselvillkor som sätts i varje åtagandeplan ersätts av generella skötselvillkor som är lika för alla.

För att värna de marker som kan missgynnas eller har tydliga behov utöver de generella skötselvillkoren ser Jordbruksverket att det är nödvändigt med riktade insatser på rådgivning, kompetensutveckling och information.

– Målet är att det ska bli enklare och mer rättvist för lantbrukarna. Genom att förenkla, och göra miljöersättningen mer attraktiv, vill vi bidra till att lantbrukarna fortsätter att hålla våra värdefulla naturbetesmarker öppna, säger Andreas Mattisson, Jordbruksverket.

Omfattande satsning på rådgivning
Jordbruksverket föreslår även omfattande satsningar på rådgivning för att säkra att marker sköts på ett sådant sätt att natur- och kulturvärden bevaras.

– För att generella skötselvillkor ska fungera krävs det en förstärkt budget för att kunna erbjuda rådgivning och kompetensutveckling. Dessa insatser ska finnas för lantbrukare som har behov av detta, samt riktas till lantbrukare med marker där det finns behov av särskild skötsel, säger Andreas Mattisson.

Samlad kunskap och praktisk erfarenhet
Under arbetet med att ta fram förslaget har Jordbruksverket samverkat med bland annat länsstyrelserna:

– Det är länsstyrelserna som ansvarar för utformningen av åtagandeplanerna ute i länen och därför har vi mycket kontakter med lantbrukarna och följer på nära håll utvecklingen och statusen i betesmarkerna. Det finns mycket samlad kunskap och praktisk erfarenhet som vi har kunnat bidra med när förslaget arbetats fram, säger Jenny Larsson, ordförande för länsstyrelsernas chefsnätverk för lantbruks- och landsbygdsfrågor.

Jordbruksverkets förslag gäller för den kommande perioden av EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) 2023-2027.