EU-kommissionen har presenterat sin strategi för generationsväxling och bakgrunden är att fördubbla antalet lantbrukare under 40 år i unionen till år 2040.
Det ska bland annat ske genom att stora lantbruk får ett tak för EU-stöd och att äldre lantbrukare som tar ut ålderspension inte får EU-stöd. Detta ska ge 6 procent av EU:s lantbruksbudget till åtgärder för att underlätta för unga lantbrukare att komma in i branschen.
Samtidigt ska medlemsländerna tillföra egna åtgärder för att underlätta generationsväxling av lantbruk och förändringar inom skattelagstiftning och arvsregler nämns.

Många positiva röster har höjts vad gäller förslagen men när det gäller arvsregler kan man vara ute på hal is.
I dag kan vem som helst testamentera hälften av tillgångarna till vem som helst, medan den andra hälften är laglott till bröstarvingar så som barn.
Det innebär att en lantbrukare med två barn kan ge 75 procent av de samlade tillgångarna till ett av barnen och 25 procent till det andra barnet. Redan där ganska orättvist på ett sätt om man bara tittar på siffrorna men kanske okej i praktiken då ena barnet får 25 procent i kontanter medan det andra får pengarna inlåsta i ett lantbruk, ett lantbruk som är ”förpliktigat” att skickas vidare i ytterligare en generationsväxling.
Men att justera ytterligare mot 20/80 eller ännu orättvisare kan nog möta på patrull och få många att fundera kring nyss avslutade fideikommiss.
Inom skattelagstiftningen kan vi inte göra mycket i Sverige. Vi har ingen arvs- och gåvoskatt och överlåts lantbruket som gåva, det vill säga ett pris på maximalt 85 procent av taxeringsvärdet, blir det ingen lagfartskostnad för den tillträdande och säljaren betalar ingen vinstskatt. Skatten blir så kallat latent vilket innebär att nästa generation övertar säljarens ingångsvärden och bär vidare på en ”stor skatteskuld” som inte har någon som helst betydelse så länge generationsväxlingarna sker på samma vis även i framtiden.

Det finns många problem inom generationsväxling av lantbruk och de flesta av dem löses varken på EU-nivå eller med nationell lagstiftning. Jag håller ibland föredrag för lantbrukare och ofta kommer vi in på generationsväxling. Jag brukar då säga att för det första så finns det i dag så många intressanta och välbetalda tjänster att en lantbrukare måste få minst sju barn för att vara säker på att ett av dem verkligen både vill och kan bli lantbrukare. Det är nämligen komplext att driva lantbruk i dag och bara för att man är född på en gård och vill bli lantbrukare fungerar det inte.
När så denna lantbrukare med sju barn ska generationsväxla till den som är lämplig och vill, finns det ju sex barn för mycket och affären blir kostsam för alla inblandade.

Tar man som exempel en gård i Skåne med 200 hektar åker och lite vettiga byggnader som går att producera i, samt en modern maskinpark så handlar det om närmre 100 miljoner kronor på marknaden.
För att detta ska fungera för den tillträdande generationen får prislappen vara maximalt 30 miljoner kronor, vid dagens räntenivå, kanske 35, men då sover man sämre och kan inte hålla kvar samma standard på maskinparken efterhand.
Om den tillträdande då betalar 30 miljoner har denne fått 70 miljoner av 100 = 70 procent, vilket är okej. Men troligtvis behöver den säljande generationen betala igen lite lån, säg 10 miljoner, betala lite skatt, även om man överlåter som gåva, samt kanske behöver 5 miljoner kronor för att klara sig livet ut, då många lantbrukare har liten pension, och då blir det kanske bara runt 13 miljoner över till resterande barn, och det är för lite enligt laglotten.
Och då var detta ett fint exempel med ett lantbruk värt 100 miljoner kronor och endast 5 miljoner kronor i krediter. De flesta fall som närmar sig generationsväxling har sämre förutsättningar än så.

Så även om nya EU-regler flyttar 6 procent av den samlade lantbruksbudgeten till åtgärder för att underlätta för generationsväxling, så behövs det anslag på många miljoner kronor in i denna typ av affär för att få det att lira. Så stora belopp tror jag inte det går att få fram.

Men det går att generationsväxla lantbruk i EU. Och det är de som i dag äger lantbruk som har den bollen i sin hand.
Först och främst. Alla lantbrukare utan arvingar. Hitta en ungdom som vill bli lantbrukare, låt dem arbeta på gården och se vad de går för och sen är det bara att ge bort fastigheten.
Till alla lantbrukare med barn. Börja planera generationsskiftet den dagen era barn föds. Så fort de börjar förstå, det är ungefär vid 10 års ålder, börja berätta för dem hur planen ser ut och varför. Håll denna diskussion igång vid middagsbordet dag efter dag, år efter år, så alla förstår samt kan ge sin synpunkt på idén. Prata med barnen i grupp och på tumanhand, många gånger.
Gör kalkyler och skissa på upplägg redan 30 år innan generationsväxlingen ska ske och justera år efter år, så det lirar med dagens utgångsläge. Den lantbrukare som vill att gården ska gå vidare ytterligare en generation bör göra alla investeringar på gården utifrån nästa generations perspektiv och inte efter de egna intressena. Ha som mål att alla siffror är rätt den dag generationsväxlingen ska ske.
Är målet att son eller dotter ska bli lantbrukare när de är 25 så måste lantbrukaren i fråga hitta en annan sysselsättning fram till pensionen.
I vissa fall kanske ägarskiftet sker först och sen arrenderar säljaren gården och driver den ytterligare en tid. Kan ju bero på skuldsättning och aktuellt taxeringsvärde och målet max 85 procent av taxeringsvärdet.
Finns det inte barn som är intresserade eller lämpliga är det kanske barnbarn som man ska sikta på. Det kan var helt rätt med tanke på hur gamla vi blir i dag och många kan arbeta aktivt till över 80 års ålder. När man når dit är kanske ett barnbarn med rätt kunskap och driv 25?
Inget är rätt, inget är fel och det skiljer mellan familjer, var och en måste finna sin lösning, men gott om tid är A o O i generationsväxlingar.
Föredragshållare som pratar om generationsväxlingar säger ofta att det ska planeras i tid och ger då siffran 10 år som ett exempel, jag säger alltid 30 år och kan man få längre tid än så är det ingen nackdel.

Sen är det inget fel att grannen köper gården om inga barn vill ta över. Även denne kan ju vara under 40 år, som EU-kommissionen har som mål. Det viktiga är ju att vi producerar livsmedel här i landet.
Så det man kan konstatera är att EU i kombination med nationella myndigheter inte kan göra särskilt mycket för att underlätta generationsväxlingar av lantbruk. Även om det skulle gå att få ett EU-stöd på låt säga 2 miljoner kronor och/eller att finansinstitut kunde låna ut pengar till större risk och/eller mindre ränta mot statliga garantier, så löser det inte knuten.
Marknadsutvecklingen har drivit lantbruket och dess produktionsmedel till en sådan kapitalintensiv nivå att generationsväxlingar är mycket svåra att genomföra. Det krävs uppoffringar i form av att ge bort stora belopp för den som säljer och uppoffringar i form av att avstå stora belopp från de andra i släktskapet som inte får chansen att överta lantbruket.

Bollen ligger hos dem som äger gårdar i dag i kombination med tillräckligt många, som både vill och verkligen kan, driva lantbruk bland de yngre.
Det finns ju betesförmedling hos flera länsstyrelser. Det är kanske dags med en dejtingsida där äldre lantbrukare med eller utan arvingar kan möta ungdomar som vill och har de rätta förutsättningarna för att bli lantbrukare. För detta behövs inga beslut i EU-parlamentet om att omfördela lantbruksstöd och inga nationella lagändringar. Det kan ske på en eftermiddag!
Det är inte EU-kommissionen eller Sveriges Riksdag som bestämmer, det är ni som äger gårdarna i dag som har bollen i er hand.
Ska grannen överta eller ska en ny ung familj bli lantbrukare på er fastighet?