EU-kommissionens förslag till reformer av jordbruks- och finanspolitiken väcker kraftigt motstånd i Europaparlamentet. Det återstår att se om kommissionens planer kommer att gå igenom, kritiken är redan mycket omfattande.

Att parlamentet skulle reagera negativt på förslagen var väntat, men att kritiken skulle bli så skarp förvånar ändå många. Innan förslagen presenterades hade Europaparlamentet tydligt signalerat att det förväntade sig en självständig och utökad jordbruksbudget – något som kommissionen inte tagit hänsyn till. Nu riskerar hela reformpaketet att röstas ner.

Politiker kräver att jordbruksstödet inte minskas
Flera tyska EU-parlamentariker, däribland Norbert Lins, Christine Schneider, Marion Walsmann, Lena Düpont (CDU) samt Stefan Köhler (CSU), uttrycker stark oro över att EU:s jordbruksbudget kan komma att krympas eller omfördelas. De kräver att stödet till lantbruket inte minskas och att jordbruksstödet inte ställs mot EU:s sammanhållningsfond. Detta rapporterar det tyska mediet AgrarHeute.

CSU-politikern Stefan Köhler kallar reformförslaget för den gemensamma jordbrukspolitiken (GAP) för en besvikelse. Han menar att det saknas långsiktig planeringssäkerhet för bland annat bayerska lantbrukare. Även om gårdsstödet till viss del säkras, varnar han för att det kan bli upp till 20 procent lägre än tidigare. Köhler uttrycker särskild oro för framtiden för det bayerska miljöstödsprogrammet KULAP, om EU-kommissionen väljer att samla alla medel i en gemensam regional och nationell partnerskapsfond (NRP). Samtidigt välkomnar han förslag om förenklingar och ökad flexibilitet i bidragssystemet.

”Det här är inte en reform – det är ett steg bakåt”
Den bayerska EU-parlamentarikern Christine Singer var ännu tydligare i sin kritik under debatten den 16 juli. Hon riktade skarp kritik mot ansvarige kommissionär Hansen:

– Det ni kallar reform är i själva verket ett tydligt steg bakåt. Att avskaffa den beprövade tvåpelarstrukturen hotar den långsiktiga tryggheten för våra jordbrukare, sa hon.

Singer varnade för att lantbrukare behöver stabilitet och pålitlighet, inte vad hon kallar ett ”bidragslotteri”. Hon uttryckte även oro över att det är oklart huruvida medel från så kallad degression och takbelopp kommer att återinvesteras i jordbrukspolitiken. Enligt henne har medlemsländerna fått för stort spelrum, vilket riskerar att skapa osäkerhet.

Hon krävde också att den sociala villkorligheten tas bort från förslaget, men lyfte fram vissa positiva delar. Bland annat välkomnade hon en förstärkt krisreserv och ökad finansiering för rådgivningstjänster – särskilt sådana som fokuserar på psykisk hälsa bland lantbrukare.