De flesta växtskyddsmedel som säljs i Sverige lever upp till kraven i lagstiftningen. Kemikalieinspektionens kontroller av växtskyddsmedel från 2018 till 2020 visar att endast drygt 2 procent av de undersökta medlen hade brister. Att analysera växtskyddsmedel är ett sätt att kontrollera om det finns olagliga växtskyddsmedel på marknaden.
– Våra kontroller visar att det finns få olagliga växtskyddsmedel i Sverige. En förklaring kan vara att distributörer av växtskyddsmedel har hög kunskap om produkterna genom de utbildningar som krävs för att få sälja växtskyddsmedel, säger Eva Rackow, inspektör på Kemikalieinspektionen.

Kemikalieinspektionen har låtit analysera 87 av de cirka 380 växtskyddsmedel som är godkända för användning i Sverige. De undersökta växtskyddsmedlen valdes ut för kontroll delvis för att de säljs mest i Sverige, och tillsammans motsvarar de nästan 50 procent av den totala volymen växtskyddsmedel som säljs under ett år. Växtskyddsmedel som har brister anses som olagliga och får därmed inte användas eftersom det inte går att utesluta risker för människors hälsa, djurs hälsa eller miljön. Man kan heller inte garantera att produkterna har den effekt som är tänkt.

Två produkter av de totalt 87 analyserade växtskyddsmedlen hade brister, vilket motsvarar drygt 2 procent av de växtskyddsmedel som ingått i urvalet. Vid analysen konstaterades att den ena produkten hade skiktat sig och den andra produkten visade utfällning av kristaller. Detta medför att man inte kan garantera att växtskyddsmedlet har rätt koncentration vid användning, dvs det kan bli problem att dosera produkten korrekt.

Effekten av kontrollen blev i det ena fallet att företaget åtgärdade bristen genom att lägga till information på sin produktetikett om att produkten måste skakas innan användning. I det andra fallet valde produktinnehavaren som åtgärd att plocka bort den aktuella satsen av växtskyddsmedlet.

– Även om andelen brister är låg är det viktigt att vi kontinuerligt kontrollerar de växtskyddsmedel som är godkända på den svenska marknaden. Om ett växtskyddsmedel har brister kan det i vissa fall innebära risker för människor, djur och miljö. För enskilda lantbrukare kan det vara svårt att se om ett medel är olagligt, men man ska alltid se till att de växtskyddsmedel man använder är godkända av oss och att följa användningsvillkoren för medlet, säger Eva Rackow.

Samarbete över gränserna är viktigt för framgångsrik kontroll
Handeln med växtskyddsmedel sker över nationsgränser och därför samarbetar Kemikalieinspektionen med andra länder i EU och EES. I arbetet med kontrollerna samarbetade Kemikalieinspektionen med motsvarande myndigheter i Finland och Norge. Genom samarbetet delar länderna erfarenheter och analysresultat med varandra. Länderna har också ett pågående pilotprojekt med ett gemensamt urval av växtskyddsmedel som finns till försäljning i alla de nordiska länderna. Utöver det nordiska samarbetet deltar Kemikalieinspektionen i OECD:s nätverk ”Network on Illegal Pesticides” där man bland annat använder ett system för att snabbt sprida information om olagliga växtskyddsmedel. Snabb spridning av information mellan myndigheter är en framgångsfaktor för att förhindra handel av olagliga växtskyddsmedel.

Olagliga växtskyddsmedel kan delas in i följande kategorier:

Förfalskade växtskyddsmedel – växtskyddsmedel som är kopior av godkända produkter. De förfalskade produkterna kan vara svåra att skilja från de godkända produkterna då de tillverkas för att hålla en hög kvalitet.
Undermåliga växtskyddsmedel – växtskyddsmedel som är produktgodkända men där vi i kontrollen ser avvikelser när det gäller exempelvis halten verksamt ämne.
Tidigare godkända växtskyddsmedel – växtskyddsmedel vars godkännande har löpt ut och därmed inte längre får säljas, användas eller lagras. Det kan exempelvis vara produkter som innehåller ämnen som tidigare varit godkända men senare förbjudits på grund av dess farlighet.
Produkter som saknar godkännande – produkter som marknadsförs som växtskyddsmedel utan att de har ett produktgodkännande eller produkter som är godkända i andra EU-länder men som saknar godkännande i Sverige.