Leasing är ett sätt att finansiera ett behov av inventarier till verksamheten. Det är mycket vanligt när det gäller bilar, men förekommer även för kontorsinventarier, maskiner i industrin och är även ett alternativ för att finansiera nya trakrtorer och lantbruksmaskiner till gården. Det sistnämnda är inte särskilt vanligt i Sverige då de flesta köper nya maskiner kontant, tar ett bottenlån i fastigheten eller lånar pengar för att köpa maskinen med maskinen som säkerhet, ett så kallat maskinlån. De senare har ökat i popularitet på senare tid då maskintillverkarna har egna finansbolag och erbjuder finansiering med mycket förmåndlig ränta, ända ner till 0% ibland, som en marknadsföringsåtgärd för att sälja fler traktorer och maskiner.
Ur skattesynpunkt ska ska det vara neutralt oavsett vilket sätt man väljer att finansiera en maskin. Normalt skriver man ner en inventarie på 5 år med 20 % per år.
Men vid leasing äger man inte objektet och man kan inte göra avskrivningar i resultaträkningen. I stället är leasingkostnaden, som är att betrakta som en hyra, avdragsgill till hundra procent i verksamheten och bokförs därmed som en kostnad.
Eftersom det finn sett ganska stort utrymme för hur man lägger upp en leasing, med minimal eller extra stor första förhöjd leasingavgift och sen kan lägga upp leasingen på olika antal år och med varierande restvärde, kan man genom leasing få en större kostnad och därmed ett större avdrag framförallt det första avtalsåret, men även de följande.
Leaing är således gynnsamt för företag som redovisar stor vinst och vill minska denna.
Men det finns en fallgrop med leasing som man måste se upp med och det är restvärdet och rätten att köpa loss objektet när kontraktstiden löper ut.
Det finns nämligen ingen skyldighet för leasingbolaget att låta leasingtagaren köpa loss objektet för restvärdet när avtalet löper ut, även om det är det vanligaste. Skulle leasingbolaget vilja det, kan bero på att objektet är värt mycket mer än restvärdet, kan de bestämma sig för att behålla maskinen själv. Som kund har man inte mycket att sätta emot då.
I Danmark har man i stort sett samma regler som i Sverige vad gäller leasing och där har man vid en rättslig prövning gett leasingbolaget rätt att återta objektet efter avtalsperiodens slut, torts att kunden ville köpa loss maskinen för restvärdet enligt avtalet.
För den som vill utnyttja de skattemässiga fördelarna maximalt med leasing är denna risk större. Då har man kanske valt en stor första förhöjd leasingkostnad och därefter betalt så stora belopp som möjligt i varje period för att vid avtalets slut ha ett restvärde långt under marknadsvärdet att köpa loss objetet för. Får man i det läget inte köpa maskinen är det plötsligt en mycket dålig affär.