Betande får angrips hårt av parasiter som gör djuren sjuka och minskar produktionen för lantbrukaren. I länder med omfattande fårproduktion har bekämpningen i flera fall lett till att parasiterna blivit resistenta vilket försämrar djurens hälsa och minskar produktionen. En ny studie visar att resistensläget i Sverige är bättre än väntat.
År 1990 gjordes en systematisk undersökning över hur bekämpningen av inälvsparasiter hos får fungerade.  Bekämpningen var framgångsrik och problemen med resistens var i de allra flesta fall små. Nu har en uppföljande och mer omfattande studie genomförts. Inte heller nu kunde några allvarliga problem med resistens konstateras. Av 90 undersökta fårbesättningar från olika regioner i Sverige hittades endast resistenta parasiter i två djurgrupper. Jämfört med situationen i flera andra länder är detta ett mycket bra resultat.
– Resultaten var bättre än vi förväntade oss och en följd av att rekommendationerna för parasitkontroll har varit korrekta och följts av lantbrukarna, säger Johan Höglund på Sveriges lantbruksuniversitet.
Parasitangrepp är ett stort problem hos betande får. I många år har forskare och lantbrukare sökt efter alternativ till att använda bekämpningsmedel för avmaskning, till exempel olika beteshygieniska åtgärder. Tyvärr har det visat sig svårt att kontrollera parasiterna utan bekämpningsmedel, vilket gör att faran för resistens alltid finns där. Blir parasiterna resistenta är det nästan omöjligt att bli av med dem.
Det finns idag fem registrerade avmaskningsmedel som kan användas hos får i Sverige. De kan delas i in två huvudgrupper efter sin kemiska substans, bensimidazoler och makrocykliska laktioner. Forskarna undersökte ett medel ur varje grupp. I de två besättningar som var resistenta visade det sig att bensimidazolen inte gett avsedd effekt.
Nya förhållanden ökar risken för resistens
Forskarna gemomförde även molekylära analyser av parasiterna och upptäckte då att frekevensen av den mutation som bidrar till bensimidazolresistens var hög även i flera besättningar där bekämpningen fungerade. De såg också att resistensen var kopplad till parasiten Haemonchus som var utbredd i flera besättningar. Haemonchus är den i särklass mest sjukdomsframkallande parasiten hos fårbesättningar världen över.
– Även om situationen i Sverige fortfarande är mycket bra, visar våra resultat att vi nu måste följa resistensläget i svenska fårbesättningar kontinuerligt. Det är viktigt att rekommendationerna för bekämpningen anpassas till resistensläget. Ett speciellt orosmoln för framtiden är importen av fårbesättningar från övriga Europa som är större än tidigare och som i värsta fall kan bära med sig resistenta parasiter, säger Johan Höglund.