Påfyllnadsplatser för sprutor är riskområden för punktföroreningar och spill av kemikalier. I Sverige tog man på nittiotalet fram en biologiskt aktiv påfyllnadsplats – vad som i folkmun idag kallas för biobädd.
I Frankrike har man sedan arbetat fram en utvecklad modell av biobädden och som byggs separat från påfyllnadsplatsen. Vatten som hamnar på den täta betongplattan under sprutan samlas i en bufferttank, varefter vätskan doseras ut över biobädden styrd efter en fukthaltsmätare. Bädden, som består av matjord och hackad halm, har ett skärmtak över sig för att inte få regnvatten på sig, samtidigt som en högre temperatur uppnås i bädden och nedbrytningen effektiviseras. Den franska biobädden kallas för Phytobac och har en stor fördel jämfört med vår svenska variant, då den kan ta emot stora mängder vatten och därmed behöver inte sprutan diskas på separat plats.
Just nu har man en pilotanläggning på Århus Universitet i Danmark för att utvärdera om den franska tekniken är passande för vårt nordiska klimat. Bayer CropSience har varit med och tagit fram tekniken.