Kris är uppfinningsrikedomens moder. Det kan man se nu när världen påverkats av pandemi, krig, inflation och lågkonjunktur med ökad arbetslöshet. Parallellt har vi terrororganisationer och kriminella gäng. Handlingskraft är bra men det är synnerligen viktigt att allt görs rätt.

Problemet är att politiker har svårt att förutsäga vad som ska ske och ofta jobbar i ett kort perspektiv, sådant som väljarna kan ta till sig, så att politikerna vinner röster.
Självklart är det så att alla länder i Nato ska lägga 2 procent av BNP på försvaret, något nästan ingen har uppnått år efter år, då man förlitat sig på USA. Sverige har inte haft de kraven tidigare men borde utanför Nato kanske satsat 3 procent för att vara säkra. Detta hade dock varit politiskt omöjligt för bara några år sedan.
Nu har Europa bekymmer när USA:s nya administration  lämnar både oss och Ukraina till vårt öde.
Krismöte och stora belopp lovas för att stärka försvaret. Budgetar i balans för att säkra ekonomin bland unionens länder har ingen betydelse längre.
Miljarder ska pumpas in i EU-ländernas militära och civila försvar oavsett länderna har råd eller inte. Det är bara att låna.
Hur pengarna ska användas nämns inte. Inte heller görs någon analys hur dessa gigantiska budgetunderskott i många EU länder påverkar den framtida ekonomin i unionen och vår delvis gemensamma valuta.

Självklart ligger EU efter och något måste göras, men det är viktigt att det görs rätt. Att bara pumpa in pengar och välja en väg är riskabelt.
Om den rätta riktningen är åt ett håll och stora belopp satsat på att gå åt fel håll, hade det varit bättre att inte göra något alls. Det är en sanning som de flesta militära strategiker skriver under på.
Om man anser att Ryssland är det primära hotet kan det konstateras att ett samlat EU, även utan USA, faktiskt har en god chans och framförallt i det korta perspektivet. Ryssland går på knäna och har stora problem militärt i dag, om inte så var fallet skulle de invaderat hela Ukraina för länge sedan.
Därmed är det ingen extrem akut kris, utan det enda EU måste ta beslut om just nu är att fortsätta stötta Ukraina militärt och civilt, precis som vi gjort nu i tre år.

Det andra beslutet, som kan få ta ett tag, är att analysera exakt vad USA tillfört Europa militärt och försöka ersätta det. Det menar experter tar cirka tio år, det kan tyckas länge, men det räcker sannolikt att vi når dit inom tio år. Ryssland anfaller inte Nato förrän tidigast om 20 år. Först måste de bygga upp sin militära kraft efter alla förluster i Ukraina och efter det står ett par andra länder på tur, gamla Sovjetstater utanför Nato.
Därmed är den rätta ordningen; vad ska EU göra för att ersätta USA militärt, hur gör vi det, vad kommer det att kosta och hur finansieras det? Först där, om kanske ett år, ska rubrikerna om 9 000 miljarder euro ut på löpsedlarna.

Ett viktigare fokus för EU just nu är att ena länderna i unionen och kanske till och med utesluta länder som inte har samma grundvärderingar. Men målet måste vara att även förmå dessa länder att enas. Det är bättre om EU blir större än mindre.
Vi måste satsa på energiproduktion, industrin och livsmedelsproduktionen. Enklare regler, mindre regleringar och politisk enighet så fixar marknaden det själv utan pengar från politiken. Alla de embargo mot Ryssland som basunerats ut av Ursula von der Leyen under tre års tid måste följas i praktiken och utan undantag, även om det medför ekonomiskt förlust för vissa näringsgrenar och företag i EU. Om vi säger att vi inte ska köpa rysk gas ska vi inte heller köpa rysk gas, annars spelar det ju ingen roll vad vi beslutar och rysk ekonomi påverkas inte.

Att bara låta alla EU länder, även dem som egentligen inte har råd, rusta militärt i ett EU där nationalistiska partier blir större och större kan bli riktigt farligt i framtiden.
För även om bestörtningen blev stor bland invånare, politiker och journalister i Europa när politiker i USA läxat upp oss den senaste tiden så har amerikanarna en poäng. Det finns ett inre hot inom EU, vi har förlitat oss på USA när det gäller vår militära förmåga och vi är själva ytterst ansvariga för vår säkerhet. Men det kom självklart lite plötsligt för de flesta!

Sen kommer sannolikt USA bli den största förloraren på Donald Trumps politik, en nation som bara har hälften så många invånare som EU och där budgetmedlen tar slut i maj varje år behöver antagligen ett samarbete med EU mer än vad EU behöver USA, men det är en annan historia.