Att kunna avgöra vilka ogräsarter man har i sin yrkesodling är viktigt för att kunna välja rätt åtgärder, som mekanisk eller kemisk bekämpning. Detta gäller både för ekologiska och konventionella odlare. I boken Ogräs på odlad mark finns hjälp att få med att identifiera 81 olika ogräs i ett tidigt stadium.

Att förebygga problem i god tid är en viktig pusselbit inom IPM, integrerat växtskydd, där man integrerar alla tillgängliga växtskyddsmetoder, som exempelvis förebyggande jordbearbetning till behovsanpassad bekämpning. För att kunna göra det på allra bästa sätt är det viktigt att man har koll på vilka ogräs som finns i odlingen. Olika fält har olika ogräsfloror, beroende till exempel på jordart och odlingssätt.

– För att få ett bra beslutsunderlag behöver odlarna en bestämningsnyckel i ett passande format och Ogräs på odlad mark är lätt att ha med sig ute i fält, konstaterar Rikard Andersson, ogräsrådgivare på Jordbruksverkets växtskyddscentral i Alnarp. Vissa ogräsarter är rätt harmlösa, som åkerviol, medan andra är riktigt problematiska och då gäller det att vara på hugget.

Både jordbruks- och trädgårdsgrödor
Baldersbrå, blåklint, åkerven och renkavle är några ogräs som kan ge stora problem. I Ogräs på odlad mark bedöms ogräsen efter sin konkurrenskraft och hur problematiska de kan bli i olika slags odlingar. Det handlar både om jordbruks- och trädgårdsgrödor, som frukt, bär och frilandsgrönsaker. Ogräs, som blivit mer problematiska under senare år, som hårgängel, renkavle och hönshirs har också tagits upp.

Ogräs kan ge minskad skörd
– Om man missar att sätta in åtgärder mot ogräs i ett tidigt stadium, kan skörden äventyras, säger Rikard. Jag har sett exempel på vetefält, som har så mycket åkerven att kanske halva skörden går till spillo. Förutom en lägre skörd får lantbrukaren också problem med en omfattande fröspridning och uppförökning. Frön som drösat innan vetet tröskas bidrar till ökande ogräsproblem i kommande grödor.