Dålig likviditet bland förbrukarna har medfört att gödningstillverkarna står med lager trotts att prisnivån på gödning nu är nere i samma nivå som 2007, innan den otroliga prishöjningen tog fart.
De lantbruk som är likvida har kunnat köpa förhållandevis billig gödning den senaste tiden. Många europeiska lantbruk kan dock inte utnyttja tillfället eftersom de inte har möjlighet att betala. Detta beror till stor del på att många lantbruk ännu inte sålt årets skörd och därmed saknar likvida medel.
För gödningsindustrin är det naturligtvis besvärligt. Man kan välja på att minska produktionen eller sänka priserna lite till och hoppas på att handeln kommer igång. Båda två sätten kostar stora pengar.
Det är inte heller lätt för hårt skuldsatta lantbrukar att få kredit på gödningsinköp. Alla är rädda för att tappa pengar.
Kaliumproducenterna har det just nu än värre. För att stå emot årets prissänkningar samarbetade kaliumindustrierna för att hålla uppe priset. Resultatet blev ett totalt köpstopp. Det ryska företaget Uralkali har som exempel minskat sin försäljning med över 65 procent det senaste året och vinsten har fallet betydligt mer.
Om vi är på en lägstanivå nu vad gäller gödning eller priserna kommer att gå ner yttrligare är därmed svårt att om. Troligtvis blir det inte dyrare och då är det egentligen ingen brådska för lantbrukarna att lägga en order.
Med avsaknad av kväveskatten från den 1 januari 2010 är det ännu enklare än tidgigare att köpa gödningen utomlands, om nu marknadsmekanismerna fungerar si så där i Sverige och gödningen är betydligt billigare i utlandet.