Stärkelsehalten kan maximeras i potatis genom att styra kaliumgödslingen exakt. Detta kan med fördel göras med hjälp av GPS. Med den tekniken kan man tillföra exakt den mängd kalium som behövs på de enskilda platserna i åkern, varken mer eller mindre än vad det verkliga behovet är. Varje är markkarteras stora områden åkermark med GPS i Sverige och lantbrukaren får bland annat besked om hur mycket kalium och hur mycket magnesium som finns på olika ställen på åkern. Informationen från markkarteringen bör användas för att styra kaliumgivan rätt.
Potaits borför mycket kalium från marken. Vid en skördenivå på 55 ton stärkelsepotatis per hektar borförs cirka 275 kg kalium från fältet via knölaran. Dessutom låses en del kalium i stjälkar och rötter och totalt handlar det om cirka 300 kg kalium per hektar. Det är då lätt att tänka att man ska tillföra 300 kg kalium per hektar till denna odling, men så enkelt är det alltså inte. Det är nämligen inte bra att tillföra för mycket kalium. En ökning av tillfört kalium ger en ökad skörd, men blir kaliumgödslingen för stor sjunker stärkelsehalten. Det gäller således att träffa rätt, största möjliga skörd, men inte mer kalium än att stärkelsehalten hamnar i topp. Detta är omöjligt att klara genom att enbart tillföra samma mängd kalium över hela fältet. En titt på markkartan visar ofta att kaliuminnehållet i marken skiftar krafigt från plats till plats och därför är det mycket att tjäna på en stryd kaliumgiva med hjälp av GPS.