Vid skörd av spannmål blir det mycket halm, cirka halva kärnvikten grovt räknat. Plöjs den ner ökar mullhalten i marken efter hand, något som är positivt,  men marken släpper ut mycket koldioxid vid förmultningen. Samlas halmen in uppstår inte denna avgång av växthusgaser i fält. 

I Danmark pressas mycket halm för att förbrännas i kraftverk. Det blir en cirkulation då spannmålen genom fotosyntesen tar upp koldioxid ur luften och denna koldioxid, det som finns i halmen,  återförs till atmosfären när halmen bränns i kraftverket.
Halm kan även användas som foder och som strö.
Men det går att förbättra förloppet. Halm har egentligen inga bra egenskaper för att suga upp vätska, något som önskas när den används som strö. Lägger man lite halm i  en spann med vatten ligger halmen länge kvar på ytan. Gör man i stället briketter av halmen förbättras egenskaperna. Halmbriketter suger upp vatten snabbt. Halmbriketter sjunker omgående ner i vattnet och suger upp.
Samma sak gäller i en biogasanläggning. Det går att mata biogasanläggningen med halm, men effekten blir mycket bättre med halmbriketter.
Och det ena utesluter inte det andra. Briketterna kan mycket väl först användas som strömaterial i animalieproduktionen och sen följa med gödseln till biogasanläggningen utan att tappa sina fördelar till den processen.
Detta rapporterar det danska mediet Effektivt Landbrug.
Halmbriketter kan produceras stationärt eller mobilt i fält efter tröskan, som en halmpress. Halmen utsätts för ett stort tryck när den ska bli till briketter vilket medför att i stort sett alla eventuella svampar och insekter i halmen dör. Briketter är således mer hygieniskt som strömaterial än halm.