Detta är ett debattinlägg av Ove Karlsson vid Kompetenscentrum Företagsledning SLU.

Torkan är ju på allas läppar. Och vi har fått en unik förståelse i samhället för att det är tufft för Sverige lantbrukare just nu. Men en är sak är konstig – varför höjs inte priserna? Handeln har haft en kanonsommar, men ingen prishöjning i sikte på många svenska livsmedel. På spannmålen har den ökat som ett resultat av en bristsituation då det varit torka i många länder. Men varför höjs den inte för mjölk, kött och potatis? Alla andra branscher som får kostnadsfördyringar signalerar att man behöver ett högre pris för att få det gå ihop. Men vad beror det på att det inte kommer prishöjningar på livsmedel? Saknas det priskurage i lantbruket? Är lantbrukarna för svaga på marknaden trots att vi har en av världens starkaste kooperationer? Är det så att andra aktörer i livsmedelskedjan alltid ska diktera marknaden innan lantbruket tar ett initiativ? Är bristen på marknadskunskap så dålig att vi har glömt bort hur man blir en prissättare istället för att alltid vara en pristagare?

Läget för en prishöjning är bättre än någonsin. Förståelsen för lantbrukets tuffa situation är mycket stor. Det finns också finns en högre betalningsvilja för svenska produkter. Och som LRF har framfört så räcker regeringens krispaket inte långt, 1 miljard täcker bara en liten del då den totala förlusten är drygt 10 miljarder. För min egen del tror jag att det ska mycket till innan vi får ett köpmotstånd om vi skulle höja priset. Ett exempel: För flera decennier sedan fanns det mjölksubventioner på mjölk. När de togs bort minskade inte konsumtionen trots att mjölken blev dyrare. Dessutom så skulle t.ex. mjölk fortfarande efter en prishöjning vara billigare än andra drycker, t.o.m. vatten i olika former.

Att hantera en marknad handlar inte bara om att förstå världsmarknaden eller konkurrenternas agerande. Det gäller också att skapa möjligheter för prisökningar då kunden fortfarande tycker att produkten är prisvärd, t.o.m. kanske har blivit ännu mer prisvärd. Det svenska lantbrukets värdeerbjudande är så mycket mer än bara råvaran. Det är smak, trygghet med vad vi stoppar i oss, bidrag till god hälsa, omsorg om miljö och djur, klimateffektiv produktion och det gäller människor som är en ryggrad på landsbygden. Sällan är motiven så starka för att våga vara prissättare. Så min uppmaning till er lantbrukare är att kräva högre pris för produkterna. Våga ta ett initiativ, ingen annan kommer att göra det åt er. Detta är bara sund förmarknadsekonomi, ingen politik. Det är bara marknaden som kan rädda många företag nu.