Forskare från SLU har studerat hur stor kväveutlakningen blir under höst och vinter efter sådd av höstraps och efter skörd av höstraps. Resultaten visar att kväveutlakningen kan minska med upp till 40 procent från mark med en höstrapsgröda jämfört med osådd bearbetad mark. Dessutom ger höstrapsen positiva effekter i form av skördeökningar i efterföljande gröda.
I försöken var höstraps effektiv på att ta upp kväve på hösten, ungefär 50 till 75 kilo kväve per hektar, vilket minskade utlakningen med 40 procent jämfört med mark som bearbetats på hösten men lämnats osådd. Om höstrapsen gödslades med 30 eller 60 kilo kväve per hektar vid sådd påverkade däremot inte kväveutlakningen. Höstrapsen gav dessutom positiva effekter på kommande skörd, när höstvete såddes efter höstrapsen ökade skörden med cirka 300 till 800 kilo per hektar.
När höstvete såddes efter skörd av höstraps var däremot kväveupptaget otillräckligt för att minska kväveutlakningen, den blev 18 till 32 kilo kväve per hektar större än under vintern med höstraps. I båda försöken medförde en överoptimal kvävegiva på 200 kilo till höstrapsen på våren störst utlakning i efterföljande höstvete. Detta visar på vikten av att inte gödsla mer än till grödans behov för att minska kväveutlakningsrisken efter skörd av höstraps.
— Försöken visar att höstraps effektivt kan tömma marken på kväve och minska utlakningen under hösten och vintern. Däremot var överoptimal kvävegödsling på våren av höstrapsen den största orsaken till ökad kväveutlakning, säger Lena Engström, doktorand på SLU, i ett pressmeddelande.
I studien genomfördes två stycken treåriga försök på sandjord i Västergötland. Första året såddes höstraps efter höstvete och vissa delar av marken lämnades bearbetad och osådd. Det andra året odlades höstraps med olika kvävegivor på våren och tredje året odlades höstvete. Försöken finansierades av Stiftelsen Lantbruksforskning, Stiftelsen Svensk Oljeväxtforskning och Stiftelsen Svensk Växtnäringsforskning.

Höstraps minskar kväveutlakningen.