Det finns inga tydliga resultat som visar att en skatt på mineralgödsel är det mest kostnadseffektiva sättet att minska utlakningen. Det säger Helena Elmquist på Odling i Balans och så här kommenterar hon Agri Foods utvärdering där de ser fördelar med att återinföra gödselskatten:
AgriFood har just släppt ett Policy brev där man argumenterar för att skatt på handelsgödsel är ett billigt sätt att minska övergödningen. Policy dokumentet bygger på ett examensarbete inspirerat av Naturskyddsföreningen. I rapporten så argumenterar man för och emot en handelsgödselskatt och man beskriver att man använt en opartisk matematisk modell som underlag för resultaten.
·         Den matematiska modellen är inte opartisk eftersom den inte tar med hela bilden.
·         Man har inte analyserat hur mycket rådgivning kan bidra till minskad utlakningen.
·         Man har inte analyserat hur mycket användning av ny teknik för platsanpassad gödsling ger i minskad utlakning.
·         Det finns inte ett entydigt samband mellan totalanvändning av kväve och utlakning. Utlakningen beror snarare på hur var och när man sprider gödseln.
·         Man har inte analyserat totala effekten på utlakningen om det blir dyrare produktionskostnader i Sverige och produktionen flyttas till ett annat land. I Sverige har man ett betydligt högre kväveutnyttjande för den gödsel som sprids jämfört med många andra länder.

Det står i examensarbetet att styrkan med denna studie är att använda en matematisk modell som är opartisk.  Frågan är om denna modell är opartisk eftersom den bygger på några få utvalda samband. Modellen innehåller inte beräkningar på hur mycket kväveutlakningen ökar totalt om produktionen i Sverige minskar och istället sker i några av våra grannländer kring Östersjön. Författarna hävdar att handelsgödselskatter är den mest kostnadseffektiva åtgärden jämfört med att anlägga våtmarker, fånggrödor etc. Man tar inte upp andra alternativ såsom rådgivning och teknik för att platsanpassa gödslingen. Idag finns modern teknik där en optimal gödselgiva kan bestämmas utifrån markens kväveleverens, grödans behov och årsmånen. Kostnader och nyttan om man använder sådan teknik finns inte med i studien. Jag skulle inte hålla för otroligt att utnyttjande av sådan modern teknik tillsammans med rådgivning är en mycket mer kostnadseffektiv åtgärd. I en nyligen utgiven rapport från Greppa Näringens har man kunnat visa att återkommande rådgivningsbesök ger goda resultat för att få en gödsling i balans. Det finns betydligt större risker att förlora kväve vid användning av stallgödsel jämfört med mineralgödsel. Rådgivning via Greppa Näringen har gett resultat och man har kunnat visa på olika alternativ för att minska totala kväveförlusterna både från stallgödsel och mineralgödsel.
Det verkar mer som om handelsgödselskatter är ett sätt att få nya skatteintäkter än att minska belastningen på Östersjön. En av utgångspunkterna i rapporten är att en handelsgödselskatt inte är en kostnad för samhället utan endast en transferering mellan olika delar i jordbruket. Det är oklart hur en sådan transfereringen kommer påverka lantbruksföretagets ekonomi. En försämrad konkurrenskraft för lantbruket rimmar illa med det arbete som just påbörjats för att ta fram en ny svensk livsmedelsstrategi.
I diskussionen i examensarbetet så tar man upp att det är en brist på forskningsunderlag som visar att en handelsgödselskatt skulle minska övergödningen.

Lantbruksnytt har även pratat med Kristina Yngwe (C) och hennes ståndpunkt i frågan om gödselskatt hör ni i dagens Lantbruksnytt, som ni kommer till om ni klickar här: www.lantbruksnytt.com/tv

Källa: Växtpressen 1-14