Djupluckring före sättning förbättrar för potatisen eftersom rötterna når längre ner och därmed säkras tillgången på vatten.
Lars Thörner, på Odlng i Balans, visade på jordstruktur under potatiskuporna i en grop när det var Potatisdag på Helgagården utanför Kristianstad den 9 oktober.
Två försöksled kunde beskådas. I det ena var det kört med konventionell harv till normalt djup före sättning medan man i det andra ledet kört 55 centimeter djupt med en alvluckrare före sättning. För att åskådliggöra rotutvecklingen målades rötterna blå.
Potatisrötterna där man kört med djup jordbearbetning nådde i vissa fall ända ner i alven, det vill säga cirka 70 centimeter djupt medan de höll sig i matjordslagret eller strax därunder i det konventionella ledet.
Anledningen till att rötterna letat sig djupare i det ena ledet är naturligtvis för att jorden är porösare där. Vid mätning med en perutrometer visar det sig att skillnaden i motstånd i jorden är hela 500 N/cm3.
Enligt Lars Thörner är det flera fördelar med den djupa bearbetningen. Jorden blir mer genomsläpplig på båda hållen. När det är torrt klarar sig växterna bättre i och med att rötterna går längre ner, där det finns fukt och när det kommer stora regn har vattnet lättare för att leta sig ner.
– Framtiden verkar vara långa perioder med torka och emellanåt stora regn som lätt kan dränka grödan om vattnet inte kan rinna undan tillräckligt snabbt, konstaterar Lars Thörner.
Andra fördelar är att det blir mer fosfor tillgängigt i ett fält som bearbetats djupt. Försöket på Helgegården utanför Kristianstad visade på 10 procent större skörd och 1 procent högre stärkelsehalt där potatisen odlats på djupluckrad jord.
– Med en djup bearbetning förlänger man växtsäsongen för potatisen och man kan säga att motståndskraften mot torka ökar med 5 dagar för varje decimeter djupare man bearbetar.
Men samtidigt beror det givetvis på vilken jordart man har huruvida en djup bearbetning betalar sig eller inte. Den kritiska punkten ligger i plogsulan och framförallt är det viktigt att få bort den. Extremt lätta jordar har en förmåga att packa ihop sig själva och har inte lerornas förmåga att reparera sig automatiskt genom att frysa upp.
Potatisdagen på Helgegården utanför Kristianstad hade fokus på djupluckring och mellangrödor vad gällde demonstrationer av försök. Förutom detta fanns det naturligtvis en utställning av maskiner för potatisodling samt en praktisk demonstration av upptagare.
Tidpunkten kunde knappt vara bättre för Hushållningssällskapet att locka till sig maskinfirmorna. Det har skett en stor rockad bland agenturna återförsäljarna emellan i området. Svensk Potatisteknik har bildats för att Östra Sönnarslöv Traktorservice tillsammans med Maskingruppen ska kunna marknadsföra maskiner från bland annat AVR, VM och Scan Stone medan VR Maskiner numera säljer Grimme i området under den danska generalagenten, Grimme Scandinavia. Båda var naturligtvis angelägna att visa upp sina nya agenturer.
Nyheter från tillverkare av potatismaskiner fanns att beskåda i såväl Viola nummer 17 som 18. För att prenumerera på dessa tidningar klicka här.

Motståndet i jorden är 200 N/cm2 där det är djupluckrat mot hela 700 N/cm2 där det inte är kört med alvluckrare.

Mellangröda är bra före potatis. Förutom att de luckrar jorden kan de sanera mot sjukdomar samt samla kväve till potatisodlingen. Men det gäller att göra rätt.

I de sydliga länen där fånggröda och vårbearbetning är en möjlighet inom programmet för minskat kväveläckage är det naturligtvis intressant om man kan få en del EU-stöd för att anlägga en mellangröda. Men stödprogrammet har en hel del begränsningar vilket kan medföra att effekten av mellangrödan inte blir den förväntade.
Marie-Louise Albertson Juhlin, rådgivare inom ekologisk produktion på Hushållningssällskapet i Kristianstad, föreslår att man skippar stödprogrammet i de fall man odlar mellangröda för att lösa ett specifikt problem i odlingen.
– Mellangrödor kan som exempel användas för att sanera mot fribärande nematoder vilka kan orsaka rostringar och rotgallnematoder, säger hon.
Båda är synnerligen kostsamma i en potatisodling. Rostringar är en svamp som ger ett kvalitetsproblem medan rotgallnematoden sänker avkastningen i potatis kraftigt. Den bästa strategin för att sanera mot detta är så kallad bioångning.
Det går till som så att man sår en mellangröda så tidigt på året som möjligt. Låter den växa upp så det blir mycket biomassa. Klipper ner och finfördelar växten samt bearbetar in den i jorden. Jorden måste ha god fuktighet och helst ska det vara varmt.
Med mellangrödan i ett stödprogram får åkern bearbetas tidigast den 20 oktober och har man dessutom fånggrödan i kombination med vårbearbetning är det 1 januari som gäller.
– Då är bioångning inte att tänka på, säger Marie-Louise Albertson Juhlin.
Det samma gäller etableringen. Den lantbrukare som även ansöker om vårbearbetning måste så mellangrödan med spridare utan att röra i jorden. I de försök Hushållningssällskapet i Kristianstad haft i år har det fungerat bra. Såväl vitsenapen som oljerättikan som såddes den 14 juli med rampsridare i den växande spannmålsgrödan har kommit betydligt länge i utvecklingen jämfört med alla de andra etableringsmetoderna. Dessa såddes den 11 augusti efter skörd av huvudgrödan.
– I år har det kommit rejält med regn efter sådd samt varit varmt så det fungerade bra att sprida ut fröet ovan mark i den växande spannmålen. Men hade det varit torrt kunde det sett helt annorlunda ut.
För att få ordentlig tillväxt i mellangrödan och därmed stor biomassa krävs näring. Mellangrödan är till för att ta upp näring, men många gånger räcker inte den näring som finns i jorden efter huvudgrödan till.
– Att lägga 50 kilo kväve är en bra strategi för den som vill uppnå en saneringseffekt, men även då faller möjligheten att erhålla stöd för fånggröda, Marie-Louise Albertson Juhlin.
Den näring mellangrödan tar upp har man nytta av till nästa år. Hur mycket det är beror på såtidpunkten. Enligt Marie-Louise Albertson Juhlin minskar upptaget av kväve med 1–2 kilo per dag senare man sår fånggrödan.
Det gäller även att välja rätt sorters fånggröda för att uppnå målen i odlingen. Såväl vitsenap som oljerättika är klassade från 1 till 9 där 1 sanerar bra medan 9 snarare uppförökar nematoder.
I Hushållningssällskapens försök har man sått 8 kilo frö per hektar i alla rutorna och av sorten achilles när det gäller vitsenap och adios oljerättika. Båda är klass 1.
Det gäller även att välja rätt sort efter förväntad såtidpunkt. Marie-Louise Albertson Juhlin berättar att om man sår en fånggröda efter färskpotaits, vilket blir tidigt på året, så vill man hellre ha en sort som växer sakta och därmed hinner utveckla mycket rötter och bladverk innan den blommar.
– Man måste passa sig, framförallt vad gäller vitsenap, så den inte fröar och blir ett ogräs i framtiden.
Så fort vitsenapen blommat ska den klippas ner så att det inte hinner bildas frö. Denna åtgärd är däremot förenlig med stöden för fånggröda så länge man inte kör upp den.