Grönsakskarteller är lösningen på odlarnas lönsamhetsproblem i de flesta länderna i Europa och Sverige ligger långt framme vad gäller detta.

Nederländsk grönsaksodling är i kris eftersom priserna på grönsaker i år ligger långt under produktionskostnaderna. För att förbättra situationen där försöker nederländarna nu ta efter svensk modell.
Det berättar Gerrit Jan Kornet på nederländska Florpartners vid ett möte med tomat- och gurkodlare i Sverige och Danmark.
– Vi bildade stora odlarföreningar för att på så sätt samla alla grönsaker i ett hus och bjuda ut mot varuhuskedjorna. Detta fungerade inte eftersom odlarna ville arbeta nära slutkunden för att få feedback, något som i och för sig är bra. Nu hr vi i stället enormt många aktörer som bjuder under varandra för att få sålt grönsakerna och priset blir lågt, berättar Gerrit Jan Kornet.
Han förordar att alla grönsaksodlare går ihop som en aktör för att få upp priset.
Hade det varit tre stora asfaltsproducenter som suttit runt ett bord och satt priserna tillsammans hade det varit en olaglig kartell, men för grönsaksodlare är det tillåtet att gå ihop hur många som helst, det har EU kommissionen slagit fast.
– Även om vi tar den allra största grönsaksodlaren så är denna ändå för liten för att förhandla med en varuhuskedja.
I Sverige finns det tre odlarföreningar för tomat och gurka. Det är Svenska Odlarlaget, Sydgrönt och Blekinge Grönt.
Ragnar Petersson, tomatodlare från Malmö, berättar att dessa tre förenignar sedan några år tillbaka samarbetar och delar upp arbetet emellan sig.
– Svenska Odlarlaget sköter som exempel all gurkförsäljning nu och så får en av de andra ansvaret för tomaterna, säger han.
Genom att samla alla gurkor som är till försäljning i ett land hos en aktör kan man styra utbudet efter efterfrågan och på så sätt hålla uppe priset. Priserna till svenska odlare gick mycket riktigt upp 10–20 procent i år, när de sjönk på många andra marknader.
Man har även exporterat gurka till exempelvis Tjeckien under säsongen.
Hur bra detta fungerar beror naturligtvis på den totala efterfrågan och det totala utbudet. Nederländerna har även problem med att de har mycket större produktion än vad som efterfrågas i landet och deras grönsaker är inte särsilt efterfrågade av konsumeter i andra länder.
– I alla länder vill konsumenterna ha de inhemska grönsakerna och därefter har man sina favoriter. Belgaren vill ha belgiska grönsaker i första hand och när det inte finns väljer man spanska, därefter italienska och så vidare. Sist väljer han nederländska, konstaterar Gerrit Jan Kornet.
För ett land som Sverige är detta bra. Vi är självförsörjande till 50 procent på tomat och 100 procent på gurka. Det innebär att vi exporterar en del gurka under säsongen och måste importera lite under vintern.
Således har svenska odlare litet problem med importvaror.
Gerrit Jan Kornet anser att svenska odlare har stora fördelar och borde kunna odla mycket mer grönsaker mot bakgrund av att vi har fungerande karteller, odling långt under självförsörjandegrad och att konsumtionen av grönsaker mycket väl kan öka.
– Grönsakskonsumtionen är dubbelt så stor i Sydeuropa som i norra Europa per person och år, säger Gerrit Jan Kornet.
Ett exempel är att odla mer grönsaker i växthus med hjälp av lampor på vintern.
Detta fungerar som exempel utmärkt i Finland men en del svenska odlare delar inte Gerrit Jan Kornets uppfattning om lojaliteten hos konsumenterna.
Vinterproduktionen blir dyrare och svenska odlare tror att man passerar gränsen då konsumenten ändå väljer den billigare importen under vintern.
Hur viktigt det är med odlarkarteller beror på hur strukturen i handelsledet ser ut. I Sverige står de fem största varuhuskedjorna för drygt 70 procent av all grönsaksförsäljning. Då är det viktigt att odlarna agerar tillsammans. I Italien står de fem största bara för drygt 20 procent av den totala försäljningen. Där fungerar det bättre med mindre odlarföreningar.
Vad man kan betalt för grönsaker beror naturligtvis i hur man kan värdeladda produkten. Under några år har grönsaksodlare och dess fröförädlare arbetat enormt mycket med att ta fram nya produkter som passar kunden bättre.
Små tomater blev snabbt populärt och nu försöker man lansera små gurkor och paprikor.
– Konsumenten sätter likhetstäcken mellan liten och gott, säger Gerrit Jan Kornet.
En annan ny produkt är sallat som har fem gånger så många blad som normala salladshuvuden och där alla blad växer från botten. Med ett snitt längst ner faller alla blad av. Vill man bara ha loss lite blad skär man lite i kanten. Denna sallat fungerar bra både i industrin som gör färdiga sallatsblandningar i påse och för konsument.
Förpackningar är en annan sak man arbetar mycket med.

Gerrit Jan Kornet, på nederländska Florpartners, ser Sverige som det goda exemplet för grönsaksodlare.