Kinesisk grisproduktion har gått igenom ett antal riktigt omvälvande faser. Det har gått upp och ner och sjukdomar har slagit hårt mot näringen. Lönsamheten har dock aldrig varit särskilt god. 

År 2010 tog industrialiseringen fart inom kinesisk grisproduktion och några riktigt stora anläggningar byggdes, ofta även med utländska investerare. Mellan åren 2019 och 2022 drabbades landet hårt av afrikansk svinpest och produktionen föll dramatiskt. Kina fick importera stora mängder griskött, något som drev på lönsamheten inom grisnäringen i bland annat EU.
Kinesiska myndigheter satte in program för att få bukt med sjukdomen och öka produktionen igen, något som fungerade.
Men de senaste åren har lönsamheten varit pressad till följd av för stora kostnader i förhållande till priset på slaktsvin i Kina. Myndigheterna har stödköpt griskött och fryst in för att få upp priserna och nyligen infördes tullar för griskött från EU.
Något som fått priserna att falla för slaktgrisar i EU den senaste månaden.

Det grundläggande problemet för Kinas grisproduktion är dock ineffektivitet och för stora kostnader. Den analysen gör mediet PigProgress.
Kina har för stora foderkostnader, för dålig foderutnyttjade, för dålig genetik och svag biosäkerhet.
Dessa faktorer är viktigare att arbeta med än att införa tullar och frysa in kött.
PigProgress tror att Kinas grisproduktion fortsätter att koncentreras till färre men större enheter. Produktionsanläggningar med över 10 000 suggor kommer stå för 40 procent av landets grisproduktion inom kort och besättningar med 50 suggor och färre kommer stå för mindre än 10 procent av produktionen.  Automatisering och smart farming kan hjälpa kinesisk grisproduktion framöver.