I en enkätstudie till mjölkproducenter i norr framgår att mer än två tredjedelar av korna är ute på bete längre än vad lagen kräver, men studien visar samtidigt på utmaningar. Det gäller framför allt trampskador vid blött väder och brist på mark i nära anslutning till gården. Flera gårdar, särskilt de ekologiska, angav också problem med ogräs, särskilt skräppa.

I norra Sverige är mjölkgårdarna en viktig del av livsmedelsproduktionen. Bete utomhus är centralt för att djuren ska kunna bete sig naturligt och hålla sig friska, men med allt större besättningar kan förutsättningarna för att klara beteskraven bli sämre.

Inom ramen för kunskapscentret SustAinimal diskuteras därför hur betesdriften för mjölkkor kan bibehållas samtidigt som livsmedelsproduktionen är konkurrenskraftig. SustAinimal leds av SLU tillsammans med forskningsinstitutet RISE och involverar en rad olika aktörer. Syftet är att öka kunskapen om djurhållning i ett hållbart och lönsamt livsmedelssystem i Sverige. Här redovisas den av Nina Nordh på Greppa Näringen.

Enkät till mjölkgårdar i norr
I projektet har en enkät skickats till 308 mjölkgårdar i Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Jämtland vilka levererar mjölk till Norrmejerier. Av de 302 mjölkgårdarna som besvarade enkäten hade 52 gårdar ekologisk produktion. I genomsnitt hade gårdarna 71 kor och hos en majoritet av dessa (58 %) hölls korna i lösdrift inomhus när de inte gick på bete.

Majoriteten av mjölkkorna i studien var på bete betydligt längre än det minimikrav som anges i lagstiftningen (minst sex timmar per dag under 60 dagar per år i norra Sverige). Ungefär 30 procent av mjölkkorna var enligt svaren ute på bete 2 till 2,5 månader per år, 40 procent var på bete 3 till 3,5 månader och så många som 30 procent hade tillgång till bete i 4 till 5 månader. I genomsnitt var korna på bete 13,5 timmar per dag, men det varierade stort mellan gårdarna.

Bete på åkermark dominerar
Anna-Karin Karlsson, agronom och affärsutvecklare vid forskningsinstitutet RISE, berättar att i norra Sverige dominerar åkermarksbete. Endast två procent av betesmarken utgörs av naturbete och då främst till ungdjur och kvigor.

– Den vanligaste formen av bete var enligt enkätsvaren kontinuerligt bete (59 %) där samma betesyta är tillgänglig för korna under hela betessäsongen. Näst vanligast var rotationsbete (45 %) där betesytan är uppdelad i olika fållor och där korna betar en fålla i taget och sedan flyttas till nästa. Den minst vanliga formen var blockbete (30 %) där den totala betesytan är stor, men där den faktiska betesytan styrs genom att lantbrukaren flyttar stängslet med särskilda intervaller.

För de ekologiska gårdarna var rotationsbete vanligast (69 %), följt av kontinuerligt bete (54 %) och blockbete (40 %).

Blött väder och brist på mark skapar utmaningar
I studien framkommer både positiva och negativa synpunkter när det gäller möjligheterna för mjölkkor att vara ute på bete.

– Flera gårdar, konventionella såväl som ekologiska, använder en kombination av betesstrategier. Både åkermarksbete och naturbete är förenat med ett flertal utmaningar, men det finns också gårdar som menar att det fungerar bra med bete och att utmaningarna är små, säger Anna-Karin Karlsson.

På åkermarksbete var de största utmaningarna trampskador vid blött väder och brist på mark i nära anslutning till gården (se tabell 1). Flera gårdar, särskilt de ekologiska, angav också att ogräs, särskilt skräppa var ett problem.

– Mjölkbönderna nämner även brist på lämplig mark i närheten av gården samt säsongsvariation i valltillväxt och för lite foder, vilket ger alltför låg energitillförsel till djuren. Även varierande vattenflöden i vattendrag skapar utmaningar, säger Anna-Karin Karlsson.

Bete på naturbetesmark ställer krav på röjning av sly och arbetskrävande arbete med stängsling (se tabell 2).

Demonstrationsgårdar för kunskapsspridning
Anna-Karin Karlsson säger att enkätstudien har gett forskarna en god bild av vilka betesstrategier och utmaningar mjölkbönder i norr har.

– Resultatet kan användas som grund för forskning och utveckling framåt. Eftersom tidskrävande arbete med stängsling anses som en av de största utmaningarna kan till exempel forskning kring virtuella stängsel öka i betydelse.

Hon berättar också att lägesanalysen inom SustAinimal nu är avslutad, och att man arbetar vidare med så kallade ”Grazing Living Labs”. Det är bland annat demonstrationsgårdar som involverar lantbrukare, forskare och andra intressenter i syfte att gynna livsmedelsförsörjningen på ett hållbart sätt i olika delar av landet.

– I Norr- och Västerbotten har vi exempelvis tolv utvalda nöt- och fårgårdar som fungerar som demonstrationsgårdar för utmärkt betesskötsel och praxis i norra Sverige. Där sker studiebesök, forskningsaktiviteter och utbildningar.