Det skriver Katarina Elfström i Yaras nyhetsbrev och fortsätter:
Låga skördar 2018 har gjort att många fält haft mer eller mindre restkväve kvar i marken, som föregående gröda inte kunnat utnyttja. Hur mycket av detta som kan finnas kvar till vårsådda grödor är omöjligt att ge ett generellt svar på, men vi kan anta att variationerna är stora. Vintern har generellt varit mild, och på många håll har vi fått stora nederbördsmängder under vårvintern. Under dessa förhållanden kan vi anta att det mesta kvävet på lättare jordar redan gått förlorat. På tyngre lerjordar har urlakningen varit mindre, men där finns det under fuktiga förhållanden en risk för kväveförluster till luften i stället.

Bästa sättet att anpassa gödslingen trots årets osäkerheter är därför att göra kväveanpassningen efter den information vi kan få från själva grödan. Dela kvävegivan och anpassa kompletteringsgivorna utifrån mätningar och observationer i grödan. En beprövad metod som i år blir viktigare än någonsin för att pricka rätt!

Nollrutor ger en uppfattning om kväveleverensen från marken, inklusive ev restkväve. Vid kombisådd förutsätter det att det går att stänga av gödselutmatningen under några meter.

Maxrutor ger en uppfattning om när fältet börjar lida av kvävebrist.
Läs hela rapporten genom att klicka här.