Det pratades en hel del om årets spannmålsodling på Växjö Möte. Med tanke på årets låga proteinhalter och höga kväveoptimum är det inte så märkligt.
Göran Bergkvist på SLU i Uppsala berättade att det finns ett negativt samband mellan kärnavkastning och proteinkoncentration i kärnan, som förklaras av att variationen i andelen kväve som omfördelas till kärnan är betydligt mindre än variationen i hur mycket stärkelse som lagras in. Med andra ord har alltså tillgången på kväve betydelse för proteinhalten.
Gunnel Hansson, Hir Skåne, och Gunilla Frostgård, Yara, förklarade vidare att kväveoptimum i år varit höga. I kvävegödslingsförsök under gavs följande optimum i genomsnitt: vårkorn 144 kg kväve för 8 770 kg skörd, kvarnvete 255 kg kväve för 10 660 kg skörd och fodervete 209 kg kväve för 10 360 kg skörd. Utifrån försöken kunde man i sedvanlig ordning konstatera att kväveoptimum varierar kraftigt från plats till plats och från år till år. Anledningen till de höga optimumen i år förklarades av frodiga bestånd, tidig vår med långsam vårutveckling, låg markkväveleverans, svag kväveeffektivitet, hög skördenivå och denitrifikation.