Priserna kommer sannolikt att röra sig både upp och ner och med ganska stora skillnader även i framtiden. Därför gäller det att som lantbrukare ha blicken långt fram och ständigt ta nya positioner. Möjligheterna kommer att bli stora men även riskerna.

Ett gott exempel som varit uppe i nyheterna det senaste halvåret är de lantbrukare som köpte förhållandevis dyr gödsel andra halvåret 2022 och därmed får stora kostnader i växtodlingen år 2023 samtidigt som priset på raps och spannmål faller.
Felet de gjorde var att inte sälja en del av 2023 års spannmålsskörd till fast pris samma dag de köpte gödsel.
Nu är det för sent men det går att reparera. N27 har fallit till närmre 3 kronor per kg i Tyskland. Det är inget som hindrar att en svensk lantbrukare köper gödsel i ett annat EU land och eventuellt faller priset till den nivån även i Sverige, fast med viss fördröjning.
Då ska man kanske köpa gödsel till år 2024, 2025 eller kanske ännu längre fram. Det går även att sälja spannmål till år 2024 redan i dag. Man får då cirka 2:40 kronor per kg för vete.
Även  diesel går att prissäkra och växtskyddsmedel kan ju köpas för lång tid framåt när priserna är gynnsamma, framförallt lågdosmedel är enkla att hantera.
Till i år förväntas priset på växtskyddsmedel stiga rejält, plus 20 procent i snitt. Men det finns enskilda preparat som faktiskt faller i pris av olika anledningar och bland dessa ska lantbrukare kanske köpa på sig.
Det gäller således att vara likvid samt planera långt fram för att klara ett bra resultat i lantbruksföretag framöver. Även räntan måste finnas med i en strategisk plan. Nu tror en del ekonomer att den faller tillbaka till cirka 2 procent under nästa år, under förutsättning att inflationen faller tillbaka till 2 procent och att det inte blir recession.
Når räntan ner till hanterbara 2 procent ska man kanske ha bunden ränta för att slippa bakslag som det vi sett det senaste året.
Jag tycker att det finns många ljuspunkter i svenskt lantbruk i dag. Trots prisfall är betalningen för mjölk, spannmål och oljeväxter historiskt sett höga.
Priset på griskött stiger och även nötköttet är konkurrenskraftigt.
Även om priset på maskiner stigit rejält och tillsammans med ökad ränta medför ökade maskinkostnader, visar det sig att skillnaden per timme inte stigit mer knappt 10 procent. Med effektivt maskinutnyttjade, kanske i samarbete med andra lantbrukare, kan maskinkostnaderna hållas nere.
Trenden med minskat byggande bör även ge möjlighet till konkurrenskraftiga priser för de lantbrukare som står med sådana planer.
Tittar man tillbaka på de senaste 50 åren inom svenskt lantbruk så ser det faktiskt betydligt ljusare ut i dag jämfört med tidigare år.
Men det gäller att räkna och planera och göra långsiktiga affärer!