Efter att svampmedlet Mancozeb förbjöds av EU-kommissionen år 2020 granskas beslutet nu rättsligt av EU-domstolen. Potatisodlare i hela Europa hoppas på en comeback, både för växtskyddets och konkurrenskraftens skull.

Mancozeb, ett växtskyddsmedel som länge varit en viktig del inom potatisodling för att bekämpa bladmögel, förlorade sitt godkännande inom EU efter 2020 års säsong. Beslutet togs av EU-kommissionen, med hänvisning till vetenskapliga bedömningar från EU:s kemikaliemyndighet ECHA, som pekade på ämnets hormonstörande egenskaper. Nu har dock Europeiska unionens domstol, EU-domstolen, upptäckt formella fel i processen och potatisodlare ser en ny chans för ämnets återkomst.

Vid en utfrågning den 1 juli år 2025 i Luxemburg samlades representanter för växtskyddsindustrin, odlare och jurister för att utreda om EU-kommissionens beslut bör ogiltigförklaras. En särskild ”Mancozeb-taskforce”, ledd av företagen UPL och Indofile, har drivit frågan till domstol. De menar att beslutsunderlaget byggde på föråldrade data och att konsekvenserna för jordbruket inte togs tillräckligt i beaktande.
– Vi känner oss stärkta av den öppna och sakliga dialogen i rätten, och av att domstolen visar intresse för både de juridiska och agronomiska följderna av detta, enligt vår mening, felaktiga beslut, säger taskforcen i ett uttalande.
Ett domstolsbeslut väntas inom fyra till fem månader, vilket potentiellt kan bana väg för att Mancozeb åter godkänns i EU. För potatisodlare är det en efterlängtad möjlighet. Enligt representanter från elva jordbruksorganisationer i nio EU-länder, däribland Frankrike, Italien, Spanien och Polen, är Mancozeb avgörande för att bekämpa sjukdomar som bladmögel och alternaria.
– Vår bransch förlorar pengar år efter år. Ett godkännande av Mancozeb skulle minska produktionskostnaderna och återställa vår konkurrenskraft, säger Tomasz Bienkowski, ordförande för den polska potatisodlarföreningen.
Även Slovakiens förening för potatis- och grönsaksodlare har uttryckt sitt stöd. Ordföranden Jozef Šumichrast betonar att Mancozeb är både kostnadseffektivt och verksamt, samt spelar en viktig roll i att förhindra resistensutveckling bland patogener, något som blir allt mer relevant i takt med att antalet godkända växtskyddsmedel minskar i EU.
Motståndet mot förbudet mot Mancozeb handlar alltså inte bara om ekonomi, utan också om hållbar växtskyddsstrategi. I tider av ökade sjukdomsutbrott, höga produktionskostnader och global konkurrens ser många odlare i Europa ett möjligt återinförande som en nödvändig förstärkning.
Frågan är nu om EU-kommissionen tvingas ompröva sitt beslut och om Mancozeb därmed får en andra chans på den europeiska marknaden.