Hot, intrång och stölder har blivit en del av vardagen för många lantbrukare. En studie från SLU visar hur utsattheten påverkar både familjeliv och företagande, men också hur lagändringar och bättre dialog med polisen har gjort skillnad.

Att vara lantbrukare är ett yrke med många påfrestningar som hårt arbete, små marginaler och ett ständigt beroende av väder och konjunktur. Men de senaste åren har ytterligare en dimension tillkommit för många djurproducenter framförallt och det är oro för trakasserier, intrång och brott riktade mot gården.
I slutet av 2010-talet kom signaler från medlemmar i LRF att läget hade nått ohållbara nivåer. Flera hade drabbats av intrång av djurrättsaktivister och upplevde även myndighetskontroller som en extra börda. Det ledde till en studie vid SLU, i samarbete med KTH, om lantbrukares trygghet, mående och arbetsmiljö.
– Vi hade länge arbetat med frågor om lantbrukares hälsa och kände att vi behövde lyfta fram även detta, säger Peter Lundqvist, professor i arbetsvetenskap vid SLU och ansvarig för studien.

17% har utsattes för trakasserier eller brott
Resultatet visade att 17 procent av producenterna som medverkade i studien hade utsatts för trakasserier eller brott kopplat till sin roll som djurägare. 42 procent kände någon som hade drabbats
– Även om du inte själv blir utsatt skapar det oro. Du tänker att det kanske är din tur nästa gång. Det påverkar både vardagen och familjelivet, säger Peter Lundqvist.
Konsekvenserna för de drabbade sträckte sig från ilska och oro till rädsla och försämrad livskvalitet. I studien genomfördes bland annat ett antal intervjuer och i dem framkom berättelser om barn som ansåg sig ha fått sin trygghet rubbad, misstänksamhet mot främlingar och om en allt större tvekan inför att dela med sig av sin vardag. Flera lantbrukare berättade att de hade slutat använda sociala medier, tagit ner skyltar vid gården eller valt att flytta betesdjuren längre bort från vägarna för att inte synas och riskera att bli måltavlor.
– Många har tappat sin tillit till besökare. Man är inte längre öppen och spontan utan misstänker lättare onda avsikter, säger Peter Lundqvist.
Studien visade att utsattheten varierade mellan olika typer av produktion. Minknäringen, som inte längre finns i Sverige, var länge mest utsatt. Även gris- och kycklingproduktion, fiskodling och kaninproduktion upplevde fler problem, medan nötkreatur och betesdjur var något mindre drabbade. Får och lamm stack ut genom att de utsattes för rena stölder, i vissa fall hade djuren till och med dödats på plats.

Få polisanmälde
Trots många och allvarliga händelser var det relativt få som valde att polisanmäla. Orsakerna varierade: dels trodde vissa att det bara skulle göra saken värre om brottet fick uppmärksamhet, dels var många övertygade om att polisen ändå bara skulle lägga ner utredningen.
– Konsekvensen blir att polisen får mindre kunskap om omfattningen. Det leder också till att man som producent trubbas av och flyttar gränsen för vad man kan tolerera. Det blir en normalisering av hot och intrång, säger Peter Lundqvist.

Dialog och lagstiftning har förbättrats
I studien presenterade forskarna en rad åtgärdsförslag, bland annat att polisen behöver bli mer synlig på landsbygden och att samverkan mellan lantbrukare, polis och försäkringsbolag för att förebygga intrång måste bli bättre. Det tycker Peter Lundqvist delvis har uppnåtts.
– Det är inte perfekt, brottslighet finns fortfarande. men det är inte lika påtagligt längre. Dialogen mellan lantbrukare och polisen har blivit mycket bättre. När polisen är mer synlig sänder det signaler både till kriminella och till de som bor där. Det ökar tryggheten, konstaterar han.
Även förändringar i lagstiftningen har varit till lantbrukarnas fördel. Numera är det förbjudet för privatpersoner att gå in på privat mark för att störa och demonstrera. Det innebär att polisen kan agera vid exempelvis kosläpp där aktivister tidigare har kunnat störa utan påföljd.
En viktig del av studien var att undersöka lantbrukarnas upplevelse av medias rapportering om dem. Under tiden studien pågick (2018-2022) präglades debatten av kampanjer mot kött- och mjölkproduktion, där exempelvis företag som Oatly uppfattades som starkt kritiska till konventionell mjölk. I dag beskriver Peter Lundqvist att tonen har blivit mer balanserad.
– Skulle vi göra om studien nu skulle resultaten kring medierna vara mer positiva. Det kan till stor del bero på att livsmedelsförsörjningen uppmärksammats på ett annat sätt då beredskapsfrågorna fått en större tyngd på grund av kriget i Ukraina och oron i Europa.
En annan föreslagen åtgärd var stärkt stöd från organisationer som LRF till lantbrukare i att hantera och bemöta kritik och hot, både i medier och i samtal med myndigheter. Även här tycker Peter Lundqvist att de fick gehör för sina önskemål.
– Vi ville att studien skulle uppmärksamma lantbrukarnas svårigheter och att dessa skulle komma myndigheter och politiker till känna. Efter publiceringen fick vi bland annat komma till riksdagen och prata om våra resultat, så jag tycker att man har tagit det på stort allvar.

Nuvarande forskning tittar vidare på psykisk hälsa
I Peter Lundqvists nuvarande forskning breddas perspektivet till att inte bara omfatta hot och intrång utan även vardagens arbetsvillkor. I studien tittar han och de andra forskarna på lantbrukarnas psykiska hälsa och hur den hänger ihop med deras arbetssituation. Idag, menar han, arbetar många små och medelstora djurproducenter i princip året runt utan möjlighet till ledighet, vilket har stor påverkan på det psykiska välmåendet.
– Lantbrukarna berättar om skador, sömnproblem och en vardag som är fylld med oro över verksamheten – allt från vädret till räntor. Att de är drabbade av mycket skador är inte konstigt när de jobbar så mycket och dessutom sover lite och dåligt.
Forskarna i studien föreslår att systemet med avbytartjänst, liknande den som finns i Finland, återinförs. I Sverige fanns lantbrukets avbytartjänst från sjuttiotalet till att Sverige gick med i EU och var en samhällsservice som innebar att en professionell avbytare kunde ta över de dagliga sysslorna på gården när lantbrukaren behövde vara borta.
Dessutom, föreslår forskarna, måste vården få bättre insikt i hur det är att driva lantbruk.
– Många är bra på att hålla skenet uppe för de vet att det inte tjänar något till att söka vård. En lantbrukare kan inte bara sjukskriva sig utan behöver prata med någon som är insatt i deras problematik.

Även anställda på lantbruks drabbas
Rädslan som många djurbönder upplever stannar inte vid dem själva utan spiller över på deras familjer, menar Vania Ceccato, professor på urbana och regionala studier och koordinator för Forskningsgruppen för säkerhet och trygghet på KTH, som är ansvarig för bland annat analysen och utformningen av enkäten i studien om hat och hot mot lantbrukare.
Hon nämner flera fall i studien där bönder har rapporterat att partner och barn blivit hotade, ibland genom nattliga telefonsamtal där hela familjen har kallats ”mördare” eller fått höra att något hemskt ska hända dem.
– Barnens vardag påverkas genom oro för att främlingar kan dyka upp på gården, eller genom att aktivister släpper ut djur och skapar kaotiska situationer.
Även anställda på gårdarna har utsatts för hot och attacker, menar hon, vilket stärker bondens oro eftersom hen är ansvarig för sina anställdas trygghet, en så kallad altruistisk rädsla. Detta i sin tur leder till en konstant oro och stress som påverkar familjen sociala liv.
– Många undviker att delta i offentliga sammanhang, eller att de drar sig för att bjuda in människor till gården av rädsla för intrång eller trakasserier. Detta bidrar till känslor av isolering, misstro mot samhällets institutioner och en försämrad livskvalitet för hela hushållet, säger Vania Ceccato.
Enligt henne behövs, precis som Peter Lundqvist har lyft fram, tydligare och bättre kommunikation mellan myndigheter och lantbrukare för att minska rädslan. Hon föreslår bland annat riktade trygghetsskapande åtgärder för de mest utsatta grupperna, exempelvis grisproducenter.
– Dessutom bör utbildningsinsatser för inspektörer och lokala myndigheter utvecklas för att öka förståelsen för böndernas situation.