Ända sedan starten av Rysslands krig mot Ukraina har EU och Nordamerika stått enade om att införa handelsrestriktioner mot Ryssland, något som införts i flera steg under perioden av krig.

Vissa områden som livsmedel och lantbruksmaskiner har stått utanför dessa restriktioner men en hel del aktörer i väst har ändå stoppat all handel med Ryssland.
Några har försökt göra affärer men har ofta stött på patrull, exempelvis då franska Pernod Ricard försökte börja exportera Absolut Vodka till Ryssland i våras men fick ändra sig efter bara några dagar då pressen via media blev för stor.
Nu senast är det Marabous ägare Mondelez som drabbats av bojkott i flera butiker i Europa då de har verksamhet i Ryssland.
Men även politikerna kör en krokig väg.
Ursula Von der Leyen har under senaste året stått i talarstolen och debatterat för kraftiga restriktioner mot Ryssland men arbetar samtidigt aktivt för att Mercosur-avtalet blir godkänt under innevarande år. Detta är ett handelsavtal mellan EU och flera Sydamerikanska länder som medför att vi kan exportera industriprodukter till Sydamerika medan de kan exportera livsmedel till EU. Inte någon fördel för lantbruket i Europa och lite märkligt med tanke på Brasiliens positiva ställning till Rysslands krig i Ukraina.
Och det samma gäller EU:s och Nordamerikas hållning till länder som Kina, Indien, Arabländer och Turkiet. Länder som inte ser Rysslands krig i Ukraina som ett bekymmer men länder som vi i Väst fortsatt gör affärer med.
Det är ju rimligt att rysk olja, som vi inte köper, går till andra länder vilka EU handlar med och därmed bränner vi sannolikt en stor andel rysk olja även i dag.
Handelsblockader är således mycket komplicerat och svårt att fullfölja men givetvis viktiga. De är tänkta att medverka till att Ryssland inte får tillräckligt med pengar för att hålla igång kriget men fungerar endast om alla är konsekventa. Något som både är komplicerat och kostsamt.