EU-kommissionen har lagt fram ett förslag om att underteckna det länge förhandlade avtalet med Mercosur-länderna. Avtalet består av en handelsdel och ett bredare partnerskapsavtal, och planeras att undertecknas i december. Innan avtalet kan träda i kraft behövs också godkännande av såväl Ministerrådet som Europaparlamentet. 

EU–Mercosur-avtalet är ett frihandelsavtal mellan EU och Mercosur-länderna, Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay, något som vi tidigare rapporterat om i Lantbruksnytt. Det ingår i ett bredare partnerskapsavtal som omfattar handel, politisk dialog och samarbete. En principöverenskommelse om handelsdelen nåddes år 2019 efter nästan 20 år av förhandlingar. I december år 2024, efter ytterligare förhandling som bättre skulle kunna säkerställa efterlevnad av de ambitioner man tidigare kommit överens om beträffande exempelvis avskogning och klimat, presenterades en politisk överenskommelse. Den 3 september år 2025 presenterade EU-kommissionen sitt förslag om att avtalet ska undertecknas och slutföras som två parallella rättsakter; ett interimsavtal om handel (iTA) och ett EU–Mercosur-partnerskapsavtal (EMPA).

Enligt EU-kommissionens tidsplan ska medlemsländernas ambassadörer diskutera avtalet i Coreper, medlemsländernas ständiga representation i Ministerrådet, den 3 december och sedan ska avtalen undertecknas den 5 december i samband med ett EU–Mercosur-möte i Brasilien. Innan avtalet kan träda i kraft behöver den bredare partnerskapsdelen av avtalet, som bland annat omfattar politisk, ekonomisk och socialt samarbete mellan avtalsländerna, ett enhälligt godkännande av alla medlemsstater i Ministerrådet samt godkännas i Europaparlamentet, en process som kan ta flera år. Den fristående handelsdelen av avtalet kan börja gälla tidigare, då den endast kräver kvalificerad majoritet i Ministerrådet, vilket innebär godkännande av minst 55 procent av medlemsländerna, som tillsammans representerar minst 65 procent av EU:s befolkning.

Copa Cogeca, paraplyorganisationen för lantbrukare och lantbrukskooperativ, är kritiska till avtalet som de menar innebär orättvis konkurrens mot europeiskt jordbruk då produktionsvillkoren skiljer sig åt och där EU:s lantbrukare måste producera till större krav på miljö, djurskydd och livsmedelssäkerhet. De ser stora problem med import av varor med högt värde, såsom fina köttdelar, som kan påverka EU:s redan konkurrensutsatta nötköttssektor negativt. För att dämpa kritiken har EU-kommissionen presenterat ett lagförslag med särskilda skyddsåtgärder för att kunna höja tullar om europeiskt jordbruk hotas.