Svenskt lantbruk är hela tiden utsatt för en valutarisk, senast vi såg effekten av det var den 30 september när växelkursen för EU-stöden skulle fastslås.

Årets EU-stöd fastlades till växelkursen en euro är lika med 9:14 svenska kronor.
Det är en kurs som är drygt 10 procent sämre än den som gällde för 2009-års stöd och innebär att en lantbrukare som erhöll 250 000 kronor i gårdsstöd i fjol endast får 223 319 kronor i år, förutsatt att man inte säkrat sitt EU-stöd.
Men om man i stället ser lite längre tillbaka i tiden är egentligen årets växelkurs normal och det var under 2008 och 2009 som lantbruket tvärt om tjänade på en svag svensk krona vad gäller EU-stöden.
De EU-stöd som påverkas av växelkursen är förutom gårdsstödet även handjursbidraget samt stöd för energigrödor, proteingrödor, kontrakterad stärkelsepotatis, kvalitetscertifiering och mervärden i jordbruket.
Att säkra EU-stödet mot valutakursförändringar är enkelt enligt Mikael Rubin, ansvarig för jord och skog på Handelsbanken i Södra Sverige.
– Det är en terminsaffär där man enkelt utryckt i förtid bestämmer valutakursen. Det är inte heller särskilt kostsamt.
Han anser att lantbrukarna generellt sätt kan bli bättre på att hantera och kalkylera med risker.
– Ett lantbruk är ju utsatt för större risk än nästan alla andra branscher. Förutom risken med räntan, valutan och priserna på det man köper in och säljer har man även risker med väder och vind. Då gäller det naturligtvis att minimera där det går.
Han syftar då på att man i större utsträckning måste sälja det man producerar på ett vettigt sätt. Man ska sälja i flera omgångar och säkra priser i god tid och det samma gäller inköpen.
När det gäller räntan är Mikael Rubin övertygad om att denna kommer att fortsätta stiga även 2011.
– Den stiger nog inte lika mycket som i år eftersom det är en svag utveckling av ekonomin i vår omvärld, men räntan fortsätter uppåt.
Att inte fler lantbrukare mot den bakgrunden intresserar sig för att binda räntan kan förefalla egendomligt.
Mikael Rubin anser att man ska göra en kalkyl över vilken ränta man kan och är beredd att betala och ger följande exempel. Om den rörliga räntan är 2 procent och den femåriga räntan är 4 procent men lantbrukaren kommer fram till att han inte kan eller vill betala mer än 5 procent så bör man binda vid 4 även om det är frestande att fortsätta betala 2.
– Då har man gjort en riskanalys och hanterat denna.
På samma sätt måste man värdera allt annat man är beroende av i lantbruket.
Man upprättar en kalkyl med alla de kända faktorer som finns i företaget och därefter låser man fast så mycket man anser rätt i förhållande till den risk man är beredd att ta. Det kan handla om att köpa in produktionsmedel i god tid, att sälja skörden långt innan skörd, att binda räntan eller att valutasäkra ett EU-stöd.
Mikael Rubin tror att en anledning till att alla lantbrukare inte funderar i dessa banor är för att de klarar sig ändå.
– Nu är räntan låg och det blir vinst även om man inte säljer spannmålen eller köper in gödselmedel till bästa pris. Men det man då gör är att man avstår vinster.
Han berättar om grisproducenter som inte köpte in spannmål när priset var som lägst förra vintern eftersom de menar att grispriset ändå stiger när spannmålspriset stiger.
– Det är i och för sig troligtvis rätt, men om man köpt in spannmålen billigt hade grispriset stigit ändå och vinsten hade blivit större för den lantbrukaren.

Man kan säkra sig för valutasvängningar så att det i praktiken blir som om vi hade haft euro även i Sverige, och det är inte speciellt kostsamt heller.