Förhandlingarna om EUs kommande sjuårsbudget är inne i sista fasen. Allt fler länder vill minska summan till lantbruket. Ett av de senaste länderna ut med ett sådant besked är Danmark, där den nya vänsterregeringen är betydligt mindre intresserad av lantbruk än förra högerregeringen.
EUs lantbruksstöd har funnits i många decennier och är i grunden ett konsumentstöd för att säkerställa livsmedelstillgång till ett vettigt pris till alla EU medborgare.
Det märkliga är att det aldrig är några grupper av konsumenter som demonstrerar för ökade eller bibehållna lantbruksstöd, däremot gör ofta lantbrukets egna organisationer det.
Det samma gäller nu i Danmark, där är det nu föreningen Jysk Landbrug som kritiserar regeringen för att vilja minska lantbruksstöden.
Skulle lantbruksstöden försvinna över en natt hade priset på åkermark fallit och med det kostnaden för att arrendera mark minska. I vissa regioner hade lantbruksdriften försvunnit då den inte blivit lönsam. Priset på livsmedel hade stigit och flödena av livsmedel hade förändrats då produktionen minskat på vissa platser och ökat på andra.
Lantbrukets samlade lönsamhet hade inte påverkats alls när man även tar hänsyn till ränta på eget kapital, vilket ju är högst rimligt i all verksamhet.
Lantbruket hade även minskat sina administrativa kostnader genom att i ett slag frigöra sig från byråkratin kring alla stödformer.
Däremot hade konsumenterna troligtvis fått se en mer ojämn livsmedelsförsörjning med brist på vissa produkter över tiden, dyrare livsmedel och ett mer ensidigt landskap.
Mot den bakgrunden kan man fundera över varför det är lantbrukare och lantbrukets intresseorganisationer som hela tiden förespråkar mer EU-stöd till lantbruket medan konsumenterna håller tyst.