Vid åkerkanterna ser den närmast oskyldig ut, vitbläran med sina vita, skira blommor. Men dess aggressiva spridning med både frön i oräknelig mängd och rotskott är ett nytt och dramatiskt tilltagande problem för växtodlarna på Gotland.
Krister Lagergren, Rommunds gård på Gotland upptäckte vitbläran i sin åkermark första gången år 2007.
– Nu har någonting hänt, den har börjat trivas i åkermarken och är väldigt aggressiv i sitt växtsätt, säger han.
Den sprider sig dels med rotskott, dels med fröavsättning.
– Vi har gjort bekämpningsdemonstrationer, men vi har ännu inte kommit fram till vad som kan stoppa eller bromsa vitbläran, säger Sofia Roos växtrådgivare på Hushållningssällskapet.
En förklaring till vitblärans expansion är allt mildare vintrar.
– Vi är helt nollställda. Det vi vet har vi själva kommit fram till, för det finns ingen litteratur. Så det är våra egna slutsatser, säger Sofia Roos.
En av de bekämpningsmetoder som testats är svartträda, det vill säga att åkern ligger helt i träda. Konsekvenserna av vitblärans tilltagande futbredning är uppenbar,  arealen blir inte odlingsbar. Förlusterna är omfattande och allt fler växtodlare drabbas.
När det gäller spridningen sker den med maskiner när de används i olika fält, samt genom överföring med vilda djur och fåglar.
Frans Johnson, ogräsrådgivare Jordbruksverket ser flera orsaker till spridningen av vitbläran.
– Vitbläran har funnits i naturen i alla tider, den är egentligen ingen invasiv växt, men den trivs i kalkrik mark som på Gotland och Öland. Det finns flera förklaringar som att det blivit mer specialiserade och öppna åkrar, dels att doserna av bekämpningsmedel som till exempel fenoxisyror är mycket mindre. Det varmare klimatet som ger svagare huvudgrödor spelar också in.
Vad är det som gör vitbläran så lömsk?
– Att den förökar sig med både frön och rotskott, och att vilande frön väcks och börjar gro när man bearbetar jorden. Den korsbefruktar, det vill säga den har både han- och honblommor.